En lång post om valet.

Goddag, kamrater. Jag skriver för att jag måste skriva, för att politiken är någonting som man lever och vars medvetenhet och praxis man måste utveckla som människa. Grekerna trodde mycket på det, även om de utestängde majoriteten, och jag tror på det också. Då var polis, eller forum som romarna tog över, det medium där man talade om politiken. Nu är det bloggarna, media, etc. Vi når ut, vi talar, vi diskuterar etik, realism, ekonomi, förståelse, taktik, etc. Det är politik, planerandet och överläggandet av våra liv.

Årets valrörelse har kantats av en grupp olika problem för vänstern. Framförallt är det en mycket skicklig taktisk höger - att använda ord som "ny" och sedan göra en makeover (ordet är perfekt för borgerligheten: att byta yta men behålla innehåll efter nyliberalismens fiasko förra valet), att inrikta sig på en pseudokampanj mot socialdemokratin och peka på alla de hål som en överväldigande högerekonomisk politik skapat. Dessutom har man byggt "alliansen" som en ytterligare vikt i den retoriska debatten.

I Sverige saknar vi riktig vänstermedia, det är därför som moderaterna kunde presenteras som de har gjort. Att vi tagit in så mycket beror på aktivisterna inom vänstern som kunnat komma ut. Ali Esbati på sin blog http://esbati.blogspot.com har skrivit mycket och refererat mycket kring hur det här har fungerat.

Det andra som jag tror är ett problem är att socialdemokraterna inte presenterat sin politik tillräckligt, ja, socialdemokratiskt. Istället har det blivit Vänsterpartiets uppgift att göra det. Flamman (www.flamman.se) har presenterat en del kring att socialdemokratin har misslyckats med att vara socialdemokratiska - detta på grund utav högerflyglarna som tagit över. Svenska folket vill ha välfärd och vänsterpolitik, men de vill inte ha skandaler, missbruk eller någonting annat.

Klasspolitiken måste bli skärpare inom vänstern. Det måste vara det som alla förstår, som alla talar om. All nuvarande historia är historien om klassernas kamp, som Marx sa. Det är något som man förstår, något som enar och något man kan föra fram. Invandrare, kvinnor, låginkomsttagare, socialdemokrater och vänsterpartister, kommunister, socialister, syndikalister, industriarbetare och bagare, vårdbiträden och busschaufförer. Det är också någonting som verkligen fungerar och ger gensvar.

Det som är bäst med valrörelsen för Vänsterpartiet är att vi är helade nu. Jag tror verkligen det. Vi gick in i valet splittrade, och vissa fraktionerade än mer (vilket är idiotiskt: varje socialist måste ha sin första lojalitet till arbetarklassen och inte till sitt eget parti). Lars Ohly har gjort fruktansvärt bra ifrån sig och etablerat sig själv som en mycket duktig partiledare och debattör. Förhoppningsvis slutar Vänsterpartiet med att vara ett superhjälteparti som rycker in för att rädda några förtryckta någon gång och blir ett parti för att organisera arbetarklassen på riktigt. Arbetar man röstar man på vänstern. Så skall det vara.

Imorgon röstar vi. Efter det fortsätter kampen, den slutar aldrig. I motvind eller medvind.