Vänstern nu.

Igår skrev jag en mycket arg, och en kanske ganska dum post på fyllan på helgon. Det är en oturlig utveckling att ta ut sin ilska på människor runt sig. Samtidigt kan jag stå för vad jag tycker. Ofta florerar fördomar vars grund inte egentligen finns utan bara är där, som inte kan redovisas, och det är jävligt tråkigt. Samtidigt tror jag att vi går en ganska mörk framtid till mötes. Människors fördomar i tanken är dock inte lika illa som den öppna rasism som spys ut på t.ex. helgons forum.

Nu väntar stora strider, och jag tror att alla de som röstade för högern eller inte med vänstern kommer kanske att finna att saker blir väldigt jobbiga. Man kan ju tycka det är en bra sak, men jag hoppas att människor kommer organisera sig även om de varit opolitiska innan. Det är inte svårare än att gå till ett politiskt möte en gång i veckan, att prata med lite folk. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. I slutändan handlar det om alla de saker vi riskerar att förlora som vi tillkämpat oss innan.

Saker och ting blir inte bättre av sig själva, men de blir bättre av kollektiv kamp. En kamp mot de som förlorar (för de gör det) på politiken från de som inte har.

Det är ju lugnt för Obbe att vara glad, han är rik, det är också kanske lugnt för Ola att vara glad - han tror ju faktiskt liberalismen funkar. That's fair.
Jag tror dock att det stora spektrumet av människor inte riktigt tänker så, flamman (www.flamman.se) skriver en del om varför vi förlorade valet. Jag tror de har rätt. Vi förlorade på sosseskandaler, på en oerhört duktig och kostsam högerkampanj, på Vänsterpartiets splittring (där Demokratisk Vänster är ett populistiskt symptom), etc. Vi förlorade dock inte på vår politik.

Nu gäller ett arbete för kollektavtalen som framförallt är hotade för ungdomarna igenom Centerns förslag. Det gäller också att agitera så att människor går in i organisationer, sluter sig till rörelserna och förstår hur viktigt de är och vilken makt de själva besitter och ett arbete för att nydana vänstern. Det gäller ifrån socialdemokratin till vänsterpartiet. Man kan tro att man kan stå åt sidan i den här konflikten som kommer, men det kommer man inte. Att välja att inte göra något är lika politiskt som att göra det, kom ihåg det. Kom också ihåg att ni har mer förmåga till makt än vad ni tror, att ni kommer förlora på att inte organisera er, på att vänstern är bred och mångfacetterad. Man kan aldrig hålla med alla om allt: det är helt omöjligt. Jag håller definitivt inte med varken Vänsterns Studentförbund eller Vänsterpartiet om stora delar av deras politik. Däremot får man inte ge upp tron på att man kan förändra saker, och att man kan slåss. Släng bort fördomarna om politik och politiker, att haspla idéer om en typ av människor som man fått lära sig ifrån amerikansk TV är jättefånigt. Ta tag i det istället. Varje person på vår sida gör sådan oerhörd skillnad, vi har knappt någon media och verkligen inga störra resurser. Så är det.