Tidning och recensions/boktips.

Gled in på Efter Arbetet, ett webbprojekt som på något sätt är fortsättningen på den sedan länge döda och begravda Arbetet. Jag kommer ihåg hur jag för många år sedan, som en nybliven Ung Vänster aktivist utan större ideologisk medvetenhet, såg de sista löpsedlarna för Arbetet. "Arbetet huggen i ryggen". Av något skäl har jag aldrig riktigt kunnat glömma den bilden någon gång runt år 2000 i Kristianstad. Det jag kanske undermedvetet förstod då var hur mediasituationen i Sverige blev än mer beklämmande.

Hur det än må vara med det så finns nu Efter Arbetet som sagt. Det finns en helt okay recension av ett ny utgåva av Franz Fanons Jordens Fördömda. Fanon är en av mina favoriter, framförallt på grund utav hans starka språk och hans skarpa psykologiska-politiska iaktagelser. Recensionen i sig är ganska bra, även om man kan tycka det är lite märkligt ibland, eller lite sossigt. Eller både och. När Petter Larsson skriver att Fanon romantiserar kolonialinvånaren så är jag inte riktigt säker på var jag är någonstans. Fanon anknyter till vissa underliggande åsikter som jag själv sympatiserar med: solidariteten i frihetskampen. Omvandlingen av människor som innan varit förnedrade och nertrampade, behängda med religion, fördomar, rasism och annat - effekter utav det förtryck de lider av. Men i revolution efter revolution har någonting flammat upp: någonting liberaler inte kan hantera. Det visar sig att människor, knytna tillsammans av intressegemenskapen och av den psykologiska förändring som sker när man inser att man har makt över sitt eget liv, samarbetar lätt och otvunget. Howard Zinn skriver om det i de tillfälliga sovjeter som uppstod av och till under klasstriderna i USA på 1800 och tidigt 1900-tal, men vi har exempel även ifrån ryska revolutionen eller dagens Venezuela. I hiskelig takt utplånas de problem som bara är effekter av förtrycket. När orsaken är funnen och man bekämpar den löses en mängd problem, framförallt igenom en intern förändring i det politiska subjektet själv.

Sedan, det här med vapen och nation. Jag är inte ett fan av varken eller. Men precis som mänskliga rättigheter kan vara väldigt progressivt (även om jag inte tillerkänner det någon ontologisk status som sådan) kan också nationer vara det. Kritiken mot Fanon här verkar märklig.

Vapen, då, och revolution. Vad Fanon lär oss är att revolution inte sker utan kamp, våldsam sådan. Detta framförallt kanske för att förstörelsen av herren är en grundläggande nyckel i slavens emancipation, i hennes inre själsliv. Dock tror jag inte att Fanon ansåg att varje revolution måste ske med just AK-47:or och bomber, men jag tror varje revolution kräver sin våldsamma kamp. Inte för att det är eftersträvansvärt - inte överhuvudtaget - men allting annat är naivt. Borgarklassen ger aldrig upp sina privilegier. Vi ser överallt runt oss hur de offrar varje ideal om individens frihet och vi ser deras tullmurar mot pereferin. När vi bekämpar dem, och när vi vill ta makten över våra egna liv, kommer det gå än snabbare för dem att bruka våld.

Men jag måste säga att jag inte är så kritisk mot recensionen egentligen. Den är ganska bra. Framförallt behövs den här boken nu. I en tid då imperialism och rasism vandrar fram över världen och då de fattiga runtom i världen utsätts för allt hårdare grepp - från de svältande i Zimbabwe till liken som flyter upp på Spaniens sydkust - behövs böcker som kan sätta människor i brand och som kan få dem att ta makten kollektivt. Vänstern har ett stort arbete framför sig i att återta det som är förlorat och att omformulera gamla sanningar och finna nya. En av de viktigaste sakerna vi kan säga, för oss själva och för världen, är att vi vill göra revolution och omdana hela samhället - och att vi är beredda att gå igenom hela den långa, svåra kampen detta kommer betyda. En kamp som förts innan och som kommer igen. För vissa av våra kamrater - kvinnor och rasifiera grupper - är förtrycket med än fler dimensioner. En gemensam frihetskamp måste ge dem en priviligerad front. Fanon är kanske mer aktuell idag än någonsin tidigare.