Hopp.

Så slog det mig. Att alla människors desillusionering måste släppa en dag. Deras cynism är väl förtjänad: de stora socialistiska projekten degenerade. Men arbetarklassen försvinner aldrig, den bara förändras ibland. Hoppet väcks återigen. Avancerade klasstrider utkämpas i Sverige mellan facken som försvarar den mark de står på och överklassen. Det är blott en fråga om tid, och om att ge hopp till alla de människor som medvetet eller omedvetet är inblandade i tidens politiska strider. Det vänder snart. När vi minst anar det slår det till någonstans. Det flammar upp, verkligheten förlorar sitt förskönande skynke och det vi ser bakom är någonting vi alla känner igen.

För övrigt är det här något av det finaste jag har sett.