Spegel, kritik, konst och reifikation.

Av och till blir vänstermänniskor kallade för konspirationsteoretiker pga. att högern uppfattar kapitalets och imperialismens funktion som medvetna kabaler av konspirerande nätverk. I högern kan man inte riktigt förstå människor som omedvetna, dvs. ideologiska, om sina egna motiv eller de intressen som styr dem. Av och till har traditionen med den medvetna, autonome agenten som människan är brutits av borgerliga tankeskolor som t.ex. psykoanalysen eller behaviorismen, men i stort spökar fortfarande idén om människan som ren, köns och klassfri och rationell - en tanke som i mångt och mycket hänger ihopa med uppfattningen om marknaden och dess agenter.

Det finns en del konspirationsteorier i vänstern, en del okay, och en massa av dem dåliga. De är snarare ett tecken på ideologisk förvirring än någonting essentiellt för marxismen eller liknande. För att överhuvudtaget förstå den vetenskapliga socialismen som vissa kallade den måste man förstå uppfattningar om ideologi. Klassekampen skriver bra om Harry Potter och internationell politik. Artikeln har vissa brister, men läser man den som en artikel om ideologiproduktion blir den belysande. Borgarskapets självuppfattning som klass är en grundläggande stöttesten (jag aktar mig för att säga 'kategori') för hela deras ideologiproduktion. I konsten lyfts föreställningar upp till ytan och speglar på ett indirekt sätt hur de förstår sig själva.

Amerikansk film, späckad med starka hjältar, kvinnor som faller för dem och ondingar som det är fullt rättfärdigat att döda i mängder är en del av detta. Igenom produktionen lärs resten av samhället ut hur de bör agera och tänka. Kanske kommer vi senare förstå hur talande det är för vår tid och imperialismen med idén om goda och onda människor, essentiellt genomsyrade utav det ena eller det andra. Hur skulle en borgare förstå och överleva som person med sin samhällsställning om han inte rättfärdigade sig själv och sin klass på något sätt, och i dagar av krig, hur lätt är det inte att hävda att man själv är god och de andra förtjänar vad man ger dem? Värt att poängtera så här i slutet är självklart också den långa tradition av ondska-godhet, ljus-mörker och kunskap-okunskap som finns i västerlandet, ingen ideologi existerar i ett vakuum.