Toppstyre.

Hos Wigforss läser jag en intressant och klarsynt analys om Socialdemokratin. Även om det har tappat mycket fortsätter sossarna vara ett mycket stort parti, men det är väl ganska tveklöst så att det finns en stor diskrepans mellan det medlemmarna på "golvet" vill och det toppen vill. Absurt nog är det här samma diskussion som har funnits i arbetarrörelsen i säkert hundra år. Luxembourg skrev texter om det här, Lenin lika så (Radikalismen). Det är ingenting man löser på en handvändning, men det verkar klart att om någonting ska ske i det partiet måste det vara nya idéer och nya tag från botten som skapar det. Ingenting kan skänkas från ovan, och ingenting ges som en order av Mona Sahlin eller någon annan pamp.