Den politiska friheten och (den heliga!) egendomen.

Det här är ett utdrag ifrån min B-uppsats i Praktisk Filosofi. Under min tid på Filosofen i Lund har jag skrivit en hel del om liberalismen, dess löften och dess svek. Det man slås av när man studerar nyliberalismen är dess uppochnervända analyser, dess blindhet, dess avsaknad av ett fundament. Det är en ideologi som är så oerhört svag och värdelös. De senaste dagarna har det debatterats mycket i Lundavänstern om den svenska borgerlighetens intellektuella efterblivenhet. Till viss grad är det en importerad vara ifrån en korrupt intelligensia i anglosaxiska länder.

Det ska sägas återigen: de som stjäl från andra är chefer och direktörer. Vänsterpolitik handlar inte om att vara snäll, det handlar om att slåss för sina intressen i gemenskap med andra. Nyliberalismen är en produkt av borgerligt klasshat, den analytiska filosofins allra värsta sidor och liberalismens hyckleri.

--------------

Den uppochernvända analysen i stycket om regeringen vänds endast rätt igenom ett radikalt grepp. Att regeringsmakten är förtryckande är väl knappast någonting som är speciellt problematiskt att säga. Men vad skulle förtrycket bestå i om det inte är igenom dess repressiva organ, dvs. dess statsmakt och liknande? Polis, militär, eventuella gendarmes och andra juridiska-repressiva grupper finns till för att bevara staten vars främsta uppgift är – och som pekas ut åt oss – att se till att privategendomen upprätthålls gentemot de människor som inte tjänar på den.

Vem är det som betalar för vem, egentligen? Om A är arbetslös, vems fel är det då? A:s? Kanske är A eventuellt försoffad och så vidare, men det är inget försvar att bara säga det. Man kan inte gå från A:s situation att vara passiviserad till att säga att han förtjänar det, speciellt inte om det handlar om en region med hög arbetslöshet tillkommen igenom en kris i industrin. Om det vidare är så att A igenom sin prekära situation i livet – han råkade födas i fel familj – inte har tillgång till att utöva eller uppöva några dygder verkar det än mer märkligt.

Är inte moralisk kannibalism ett mer passande uttryck för den vampyriske B som äger egendom och vägrar anställningar av kollektiv 1 och som dessutom vägrar progressiv beskattning av den egendom han själv och statsmakten ser till befinner sig i hans egna händer, oräknat konsekvenserna?

Det här handlar heller inte om att hjälpa någon, eller tvinga någon till allmosor – helt enkelt för att det är godtyckligt att acceptera egendom och marknadens utfall. Den moraliska kannibalen B gör monopol på egendom och utplånar kollektivets skapandekraft. Samtidigt är det kollektivet som arbetar för honom. Ett enkelt möjliga världar scenario visar oss slutgiltigt att inget företag kan komma någonstans med endast en VD, inga maskiner snurrar, inga kunder blir betjänade.

Lika gärna som vi kan säga att en rättighet är negativ ur ett perspektiv så kan vi säga att den är positiv ur en annan. Rättigheten till privategendom. Dess negativa form är endast rättigheten till förfall för majoriteten.

Nej, ingenting är gratis, och ingenting kommer av sig själv. Egendom är uppkommet ur ett ständigt manipulerande och arbetande med den verklighet vi har men fortsätter ifrån de människor som skapar det till de som en juridisk praxis uppkommen ur en konkret historisk situation och i en ekonomisk kontext som i sig blir upphöjd till allmän lag i nyliberalismens spegelvända fantasi.