Demokrat? Republikan? To-mah-to? Toh-ma-toh?
Så är det alltså "Super Tuesday" i USA. Och här i Sverige visar olika människor prov på sin trasiga politiska kompass när de faktiskt håller på någon kandidat överhuvudtaget.
Överklassen organiserar sig på olika sätt för sina intressen. I Franco-Spanien och Nazityskland organiserade man sig igenom regelrätta diktaturer utan ens tillstymmelsen till inflytande. I Sverige organiserade den sig i en historisk klasskompromiss som den nu släppt. I USA krävs det ingen öppen diktatur, och inga kompromisser, där har man istället lyckats med att skapa en "demokrati" helt utan folkligt inflytande, och som i princip motarbetar varje försök till folkligt inflytande. Valet sker på en tisdag som inte är en helgdag. Båda partierna är så lika varandra att de nu mest tävlar i vem som kan vara mest reaktionär och sysslar med överbjudningspolitik i repression.
Den enda som kan vinna det amerikanska valet är överklassen. Det kvittar om Obama, Clinton eller ens jävla McCain vinner. Folk som ser någon parallel överhuvudtaget till det europeiska flerpartisystemet eller den svenska politiska verkligheten och som inte är på väg att dö av skräck av det fattar inte ett dyft av det som händer.
Men det här handlar inte om anti-amerikanism på något sätt överhuvudtaget. USA är ett skräckexempel för att det visar på hur klassherravälde kan se ut. Var det inte Marx som skrev att alla mindre avancerade stater kan se i de mer utvecklade kapitaliststaterna sin framtid? När vi tänker över hur EU utvecklas från det lilla folkliga inflytande som parlamentarism ger så kan vi nog inse varför vi måste bekämpa just Europas Förenta Stater.
Den amerikanska arbetarklassens försvinnande från valurnorna är inte ett dåligt tecken, det är en insikt djupare än den någon sociolog verkar ha mäktat sig. Amerikanska arbetare förstår att det inte finns kandidater som faktiskt gör någon skillnad, systemet förblir detsamma. Avsaknaden då av organisation skapar de så typiska spontana, väldiga utbrott som vi kan känna igen från USA. Slaget om Los Angeles, miljonfirandet under första maj, Stonewallupploppet, etc. Det är något som alltid sker i ett system präglat av kaos och instabilitet, men än mer så med de sinnessjuka klassklyftorna som existerar i USA.
Mitt enda hopp för den som vinner är att Clinton ska vinna, helt enkelt för att en gång för alla bevisa hur korrupt och oligarkiskt USA verkligen är. Betänk mandatperioderna George Bush d.ä, Bill Clinton, Bill Clinton, George Bush d.y., George Bush d.y, Hillary Clinton. Och sedan ställer ju Jeb upp till nästa val förmodligen. Finns det ingen gammal Kennedy man kan fiska upp och ställa på någon piedestal så vi kan få lite rullning i dynastierna? Hur som helst, det här är ännu mer meningslöst än ett vanligt val.
Överklassen organiserar sig på olika sätt för sina intressen. I Franco-Spanien och Nazityskland organiserade man sig igenom regelrätta diktaturer utan ens tillstymmelsen till inflytande. I Sverige organiserade den sig i en historisk klasskompromiss som den nu släppt. I USA krävs det ingen öppen diktatur, och inga kompromisser, där har man istället lyckats med att skapa en "demokrati" helt utan folkligt inflytande, och som i princip motarbetar varje försök till folkligt inflytande. Valet sker på en tisdag som inte är en helgdag. Båda partierna är så lika varandra att de nu mest tävlar i vem som kan vara mest reaktionär och sysslar med överbjudningspolitik i repression.
Den enda som kan vinna det amerikanska valet är överklassen. Det kvittar om Obama, Clinton eller ens jävla McCain vinner. Folk som ser någon parallel överhuvudtaget till det europeiska flerpartisystemet eller den svenska politiska verkligheten och som inte är på väg att dö av skräck av det fattar inte ett dyft av det som händer.
Men det här handlar inte om anti-amerikanism på något sätt överhuvudtaget. USA är ett skräckexempel för att det visar på hur klassherravälde kan se ut. Var det inte Marx som skrev att alla mindre avancerade stater kan se i de mer utvecklade kapitaliststaterna sin framtid? När vi tänker över hur EU utvecklas från det lilla folkliga inflytande som parlamentarism ger så kan vi nog inse varför vi måste bekämpa just Europas Förenta Stater.
Den amerikanska arbetarklassens försvinnande från valurnorna är inte ett dåligt tecken, det är en insikt djupare än den någon sociolog verkar ha mäktat sig. Amerikanska arbetare förstår att det inte finns kandidater som faktiskt gör någon skillnad, systemet förblir detsamma. Avsaknaden då av organisation skapar de så typiska spontana, väldiga utbrott som vi kan känna igen från USA. Slaget om Los Angeles, miljonfirandet under första maj, Stonewallupploppet, etc. Det är något som alltid sker i ett system präglat av kaos och instabilitet, men än mer så med de sinnessjuka klassklyftorna som existerar i USA.
Mitt enda hopp för den som vinner är att Clinton ska vinna, helt enkelt för att en gång för alla bevisa hur korrupt och oligarkiskt USA verkligen är. Betänk mandatperioderna George Bush d.ä, Bill Clinton, Bill Clinton, George Bush d.y., George Bush d.y, Hillary Clinton. Och sedan ställer ju Jeb upp till nästa val förmodligen. Finns det ingen gammal Kennedy man kan fiska upp och ställa på någon piedestal så vi kan få lite rullning i dynastierna? Hur som helst, det här är ännu mer meningslöst än ett vanligt val.
Labels: USA
posted by Björn at 10:25 PM
6 Comments:
Kvalitativt är kandidaterna tämligen lika eftersom de verkar i ett och samma system som de inte tänker ändra på. Däremot finns en del kvantitativa skillnader antar jag. En vill ha mera krig, en annan mer socialpolitik. Och dessa överväganden kan i viss mån påverka hur fort, och på vilket sätt USA:s imperium brakar ihop. Själva processen lär dock ingen få hejd på.
De amerikanska kommunisterna håller inte med dig, se intervjun med Sam Webb i PWW. Visst är det så att det inte finns några socialistiska kandidater, med några mer organiska band till arbetarklassen (mer än stöd från de större fackföreningarna). Men att hävda att det saknar betydelse är, to be frank, radikalistisk smörja. Genomförande av universal health care, Employee Freedom Choice Act, tillbakadragande av trupperna från Irak och så vidare är politiska krav som dels skulle förbättra förutsättningarna radikalt för den amerikanska arbetarklassen och, i ett best care scenario, kunna fungera mobiliserande för en bredare rörelse för djupare förändring något som bland anat diskuterats i tidningen The Nation.
Man kan ju även konstatera att talet om att arbetarklassen inte röstar, är något överdrivet. Se bland annat hos AFL-CIO.
Är CPUSA särskilt vederhäftigt som politisk bedömare av situationen i sitt eget land? Hänger de inte fortfarande kvar i någon sorts nostalgisk Roosevelt & New deal-anda från trettiotalet som knappast fungerar längre?
Hej, glad att jag fick några reaktioner. Jag får medge att jag är något provocerande, men jag tycker att det är viktigt att markera att man inte bör förstå amerikansk politik med de liberala glasögon som även människor som borde veta bättre dragit på sig. Jag är inte en av de ekonomiska deterministerna som tror på att det nödvändigtvis måste bli sämre för att det ska bli bättre på något konstigt, ahistoriskt sätt. Jag röstar inte på Moderaterna för att få ett jävligare Sverige så att arbetarklassen ska göra uppror mao.
Däremot så tror jag att man inte bör delta i röstspektaklet i amerikanska val för något skäl annat än propaganda. Om CPUSA eller Socialist Party USA vinner genomslag på det så vore det ju bra om de ställde upp. Men överlag är det amerikanska valet meningslöst, om inget har bevisat det tidigare så måste ju kongressvalet vara ett klart exempel. Aldrig tidigare har en kongress valts med ett klarare budskap: avsluta kriget! Och vad är det första som görs? Jo, demokraterna kapitulerar och ger till och med utökade resurser till armén och deras "troop surge"!
Visst, det är jävligt cyniskt att säga till människor som får det sämre och sämre att det lika gärna kan vara republikaner som demokrater, men faktum är att det bara är arbetarklassens organisering underifrån som kan förändra någonting i USA. Det är inte val av den eller den fraktionen av överklassen.
Fan björn, live and let live a little
Post a Comment
<< Home