Interlude: 200 poster.

En kort paus för att på något sätt uppmärksamma 200 poster på den här bloggen. Kanske inte så mycket egentligen, men det bör lämna plats för lite reflektioner. På senaste tiden så har kommentarsfälten äntligen börjat fyllas upp, säkerligen tack vare att jag ändå varit i gång i ett år eller mer och framförallt för att jag anslutit mig till Bloggvänstern.

Bloggen har också utvecklats en del och svängt från det ena till det andra. Från att ha innehållit personliga reflektioner av och till i början har de fasats ur, engelskan har gått tillbaka lite i favör för svenskan och det senaste halvåret har jag försökt inkorporera mer filosofi i allmänhet inom de ämnen jag berör.

Bloggar är nog mer användbara än man kan tro. Det är ju den materiella basen som ger möjligheten till sociala nätverk och utveckling, och internet gör verkligen det. Det fina är att man kan bryta sig ur massmediernas propagandiserande, skapa nätverk och utbyta idéer, uppfattningar och annat bra. Så det ska jag helt sonika göra, för det här är inte en one way channel: säg helt enkelt vad ni vill se mer eller mindre av på den här bloggen. Den direkta självkritik jag själv kan ägna mig åt är väl mest akademiskan som bryter sig in i det man skriver, men det är svårt att komma undan och kan vara berättigat i vissa fall om inte annat.

Sedan ska jag nämna att jag är väldigt glad över att slippa puckade borgare som skriver meningslösa kommentarer här. Kanske pga. anonymfunktionen är blockad? Kanske för att jag infriar deras förväntningar i hur tokig jag är?