Cynism och Utopi

Ett ord som man ofta hör riktat från vänster mot högern är att de har en cynisk människobild, en cynisk politik eller är på andra sätt, ja, cyniska helt enkelt. Jag tycker det är problematiskt, både som ett propagandistiskt begrepp (igenom att man försöker framhålla oss, motsvarigheten, som "snälla" då) och på ett mer akademiskt plan.

För saken är: de är inte cyniska. Tvärtom, de är utopiker av den allra värsta sort. Slavoj Zizek skriver i "Irak: att låna en kittel" att det värsta möjliga är inte om de nykonservativa i USA ljuger om sanningen, om orden om demokrati och frihet bara är en slöja över deras girighet utan om de faktiskt menar det.

Samma sak i Sverige och annars. Det värsta är inte om de faktiskt är cyniska och nihilistiska, utan om de faktiskt tror på vad de säger. Om de faktiskt är så vansinniga så att de tror att människan, atomiserad från sin omgivning och helt vinstmaximerande, kommer skapa den största möjliga lyckan. Om de är utopiker, och inte cyniker.