Jag vill faktiskt ha sex.
Jag har varit lite i en koma sedan jag läste utkastet till nytt partiprogram. Inte blev det värre av att jag plockade upp Socialdemokraternas program från '75 och läste bra mycket mer radikala saker än vad som står i V:s nuvarande program. Frågan är vad som egentligen Vänsterpartiets existensberättigande är när det endast är Socialdemokratins vänsterflygel?
Återigen känns det som att folk tror att lösningen på att politiken blir mer höger är att konformera. Det är ju totalt obegripligt varför man valt att skriva om sex timmars arbetsdag till en förkortning av densamma. Sex timmars arbetsdag är konkret, precist och kraftigt. Det är ett krav som en hel del fackförbund, socialdemokratiska fraktioner, etc. ställt sig bakom. Det säger allt det behöver och inget mer.
Det är dessutom ett grymt krav rent konkret. Det skulle förändra maktskillnaden kapital/arbete radikalt. Det skulle förbättra folkhälsa, maktrelationer på mindre och större arbetsplatser, det skulle skapa utrymme för kultur och bildning. Nu väljer man istället att flumma ihopa hela kravet och förminska det. Vilket är att gå högerut. Man kan lika gärna skita i att ens ha kvar en förminskning av arbetsdagen.
Är det någonting partiet behöver så är det väl krav som är så pass radikala, så pass visionära, så pass konkreta som kampen för sex timmars arbetsdag är. Det är den perfekta kampanjen, den bästa parollen vi har. Det är totalt obegripligt varför man väljer att göra såhär. Jag hoppas att kongressen kommer ha mer vett än programgruppen.
Återigen känns det som att folk tror att lösningen på att politiken blir mer höger är att konformera. Det är ju totalt obegripligt varför man valt att skriva om sex timmars arbetsdag till en förkortning av densamma. Sex timmars arbetsdag är konkret, precist och kraftigt. Det är ett krav som en hel del fackförbund, socialdemokratiska fraktioner, etc. ställt sig bakom. Det säger allt det behöver och inget mer.
Det är dessutom ett grymt krav rent konkret. Det skulle förändra maktskillnaden kapital/arbete radikalt. Det skulle förbättra folkhälsa, maktrelationer på mindre och större arbetsplatser, det skulle skapa utrymme för kultur och bildning. Nu väljer man istället att flumma ihopa hela kravet och förminska det. Vilket är att gå högerut. Man kan lika gärna skita i att ens ha kvar en förminskning av arbetsdagen.
Är det någonting partiet behöver så är det väl krav som är så pass radikala, så pass visionära, så pass konkreta som kampen för sex timmars arbetsdag är. Det är den perfekta kampanjen, den bästa parollen vi har. Det är totalt obegripligt varför man väljer att göra såhär. Jag hoppas att kongressen kommer ha mer vett än programgruppen.
Labels: klasskamp, Sex timmars arbetsdag, Vänsterpartiet
posted by Björn at 1:38 PM
6 Comments:
"Frågan är vad som egentligen Vänsterpartiets existensberättigande är när det endast är Socialdemokratins vänsterflygel?" Rätt svar: inget alls. Vill man vara en lite duktigare socialdemokrat bör man gå in i SAP. Tycker man att SAP är en byråkratisk skojarorganisation går man inte in där utan hittar på något bättre. Varför öda tid på byråkrater när produktivkrafternas utveckling gör att frågan om socialistisk planekonomi kan åka upp på dagordningen när som helst? Jag har inte läst programmet än men lovar lusläsa det just på den punkten.
Läser man programmet finner man nog lite eller inget som gör att V är någonting mer än en vänsterflygel till SAP.
Jag håller med, men tycker samtidigt att Björn N har en poäng. Det må vara så att vi, idag, inte är mycket mer än bättre socialdemokrater. Men inom partiet finns det ett medvetande kring det och ett ifrågasättande av det, även inom partiets ledning. Inom socialdemokratin finns inte det medvetandet, knappt ens inom dess yttersta vänster. Vi har idag ett problem med att vi inte har på allva hittat vår grundläggande identitet sedan vi slängde oss av med K:et i början av 90-talet. Vi är inte vänstersocialister/folksocialister som SV i Norge eller SF i Danmark, vi är inte "gammelkommunister" som KKE i Grekland eller mjäkiga reformkommunister som PCF i Frankrike. Vi är.. ja, vadå? Där har vi ett grundläggande problem och något som vi måste arbeta kollektivt för att utveckla och stärka.
Jag har inte heller läst förslaget till förändringar av partiprogrammet, mer än de referat som varit i medierna. Men jag tycker faktiskt att Ali Esbatis, Helena Durojs m.fl. försvar av den nya skrivningen kring arbetsdagen känns helt okej. Även om kravet på just sex timmars arbetsdag är, som skrivs i originalinlägget, en lysande paroll.
Det har du ju helt rätt i, Anders. Däremot så är jag jävligt osäker på hur man ska tolka att man går tillbaka från sex timmar till ett mycket lösare och meningslöst begrepp på något annat sätt än att man går högerut.
Kan man koppla förkortad arbetstid, några hundra tusen nya jobb i offentlig sektor etc. till en hållbar ekonomisk förklaring hur det skall genomföras, är det bara bristande pedagogik som hindrar att krav av den typen kan användas som en rejäl politisk murbräcka. Antar jag i alla fall.
De mest centrala kraven i valet var ju en del av en sådan, annorlunda ekonomisk politik. Men det hade vi svårt att nå ut med, när borgerligheten fördummade den politiska debatten till att mest kretsa kring one-liners om att "pensionera Persson" och "AMS-trams".
Post a Comment
<< Home