Nazismen och Överheten: Om Ung Vänster-attacken.

Så har det nu hänt igen. Nazister har anfallit vänstern, har anfallit Ung Vänstrare och deras arrangemang. Yelah och Aftonbladet rapporterar.

Det här är inte första gången, och inte heller kommer det vara sista gången. Det våld som är förhärskande i samhället tar sig uttryck i fascismen. Med min förkärlek för att sparka in öppna dörrar är det väl värt att ta upp ett par saker till diskussion återigen.

De politiska ytterflyglarna möts aldrig. För det första är begrepp som 'extremism' eller till och med höger och vänster givna av den samhälleliga hegemonin. Svenska sossar är oerhört vänster i ett amerikanskt perspektiv. Moderna anarkister är moderata i jämförelse med Hinke och de andra ungsocialisterna i tidig svensk arbetarrörelse. I Venezuela är höger ingenting som ens liknar den colombianska grannstatens höger.

Vidare så finns ingen likhet mellan Sovjet och Nazityskland som var större än likheter med andra västerländska länder, om man nu inbillar sig att Sovjet på något sätt var en mönsterstat för socialister. Planekonomi praktiserades av Storbrittanien och USA under andra världskriget (och byggde i allt väsentligt upp en oerhörd industriell styrka åt dessa båda länders kapitalism under och efter kriget). Statskontroll och förföljelser var vanliga i mellankrigstiden och innan.

Nazister låtsas ibland vara systemkritiska, eller antikapitalister. I själva verket är de överhetens stormtrupper, precis som i Nazityskland. Deras avsky mot småborgerligheten är deras avsky mot deras egen klasstillhörighet. De har inget gemensamt med arbetarrörelsen förutom de lösryckta delar de försökt slita ur vår ideologi. Gentemot den vetenskapliga socialismen har de mytologiserande lögner, gentemot den organiserade arbetarklassen bundna av intellektuell och solidarisk förståelse med varandra ställer de fanatiska och alienerade individer kopplade endast med reaktionära värderingar och rovdjursdrift. Mot masskamp har de små terrorgrupper.

En gång slog vi fascisterna sönder och samman. Våra kamrater tog hand om Mussolini, Röda Armén drev ut Hitler, arbetarna i East End försvarade sig mot Mosley och hans svartskjortor. Det är inte lika illa nu som det var då. Men det kan bli det igen, för överklassen bryr sig inte. Fascismen är en skapelse av och för borgarklassen, upprätthållen av småborgerlighetens sämsta delar. I samhällen där klyftorna ökar och trycket från klasskampen blir starka kommer reaktionära värderingar fram och våldet blir allt mer naket och framträder i sin egen form på gator eller möteslokaler.

Det vi behöver är masskamp gentemot överklassen och mot de fascistiska grupperingar som växer fram, från Sverigedemokraterna till SMR. En till Cable Street så vi aldrig mer behöver en till Stalingrad. Men vi måste slå fascismen sönder och samman.