Radikala reformer och Massaktion

Inspirerad av Erik Svensson's Biology and Politics satt jag och tänkte på reformer och revolution. På senaste tiden har väl en ganska stark vänsterism utvecklat sig på den här bloggen och för att klargöra att jag inte är totalt förlorad i ultravänsterism verkade det lämpligt att diskutera reformer.

Det första man ska komma ihåg är att man måste definiera vad man menar från början. Jag tror bara man kan tala om reformism när man diskuterar parlamentariskt arbete. Politisk aktivism inom kapitalismen (vare sig den lyder lagen eller ej) är inte reformism. En oroväckande tendens inom teoretiska grupperingar som den autonoma marxismen är förenklingen och förändringen av begreppen reformer och revolutioner.

Man kan säga att utvecklingen i Venezuela är reformistisk, men det viktiga i Venezuela och resten av Latinamerika är massornas egna handlingar (målet är allt, Chavez är inget). Strejker, demonstrationer och offensiv kamp kan man inte karakterisera som reformism bara för att det också röstas i parlament och att utvecklingen bärs av massorna påskyndade av Chavez och varierande vänstergrupperingar.

Frizoner som koncept existerar starkare inom vissa vänsterströmningar än andra. Den förut nämnda automarxismen gör en stor poäng av att upprätta anti-kapitalistiska (socialistiska) frizoner som man menar även kan vara högst temporära (!). Exempel är att man menar att kommunismen redan existerar i arbetarklassens praktik, i deras bostadskvarter där de inbegriper sig i solidariskt arbete gemensamt, i en strejk eller annan handling.

Beroende lite på vilken inställning och vilket resonemang man har här blir det mer eller mindre absurt. Kommunism handlar om ett ekonomiskt stadium, inte tillfälligt existerande zoner som finns utanför tid och rum. Sammanhanget är allt i socialismen. Därav finner vi att små geografiska områden inte kan vara socialistiska, helt enkelt för att de har en för liten ekonomisk bas. Inte heller kan revolutionen existera samtidigt som socialismen finns - då vore det ju meningslöst att ha en revolution.

Nej, vi får ta ett steg tillbaka och ta på oss våra kritiska glasögon för att genomskåda den begreppsvridning som förekommer i automarxistisk terminologi. Vill vi prata om revolutioner och reformer på ett meningsfullt sätt och dessutom - viktigaste av allt! - bygga en strategi och taktik utifrån det måste vi nog se nyktert och kritiskt på situationerna. Bara för att vi lagar mat tillsammans på jobbet betyder det ingenting. Men det sammanhang och framförallt den betydelse det har för oss som gör det kanske är högst viktig. Det stärker måhända vår klassolidaritet och vår kampvilja. På samma sätt bör man förstå Venezuela, det som görs i parlamenten är viktigt inte endast uti sig själv (för nationaliseringar, löneförhöjningar och andra reformer är positiva) men också på grund av deras subjektiva förändringar. Alltså, att betydelsen av dem förstås för massorna som steg mot socialismen och på detta sätt hejar på dem och driver fram deras självaktivitet och klasskamp.

Reformer har då två viktiga betydelser. Den ena är förstås de generella förändringar man kan utföra, och alla som spottar på det spottar faktiskt på faktumet att vi inte bor i smutsiga arbetarkvarter och svälter längre. Den andra är att visa vägen i praktisk kamp för arbetarklassen och med reformerna förenkla och förlösa utomparlamentariska strider som i ett dialektiskt samspel kan driva fram än fler reformer tills vi en dag når en brytningspunkt då det inte längre är tal om att rösta för förbättringar.