Ekonomi, filosofi och börskrascher.

Vad var det vi sa, egentligen? Nu går börsen hejdlöst neråt. Ett absurt systems interna konvulsioner. Ett system uppbyggt av förväntningar, produktionsutdelningar och ett odemokratiskt system som binder upp mindre aktörer kring större i en feodal karusell knakar i fogarna.

Det är viktigt att vi återtar kritiken av ekonomin. När vänstern retirerar in på ledarsidorna och sysselsätter sig med kulturkritik i ideologidebattens skyttegravar lämnar man fältet öppet för nyliberala rövare på ekonomins fält. Och det är faktiskt där det gäller att vinna.

Filosofin är en bärande pelare i den moderna ekonomin, vare sig den är marxistisk eller neoklassisistisk. Adam Smith var professor i logik och etik och god vän med David Hume, J.S. Mill och hans mindre kände (men mer av Marx häcklade) far James Mill var portalfigurer till utilitarismen. Om man vill kan man se Aristoteles och Platon som protoekonomer. Ekonomi är filosofins Frankenstein.

Någonstans i den här vändan vill jag säga att attacken återigen måste riktas mot ekonomin huvudsakligen, och att det är ekonomer som måste leda det angreppet. Men vi andra har andra roller att spela, inte minst de med filosofisk skolning. De grundläggande begrepp som är förhärskande och som bygger upp den neoklassiska skolan är så absurda att det är svindlande. Människans atomisering, hennes rationalitet, vulgärempirismen som ligger som bas i rationalitetstänkandet. Det måste angripas och övervinnas.

Nu återigen ser vi alltså hur instabil kapitalismen är. Och detta är nog bara en liten hicka. En hicka som förstör människors besparingar, slösar med resurser och som kommer få långtgående konsekvenser. Och det kommer hända igen, och igen, och igen i kapitalismen.