Populism? Demokrati?

Nicaragua har varit ett land som man kan tycka lite vad man vill om. Ortega har gått långt åt höger sedan hans förra tid i regeringen och man har infört oerhört repressiva abortlagar som slungar kvinnokampen långt tillbaka i landet. Nu läser jag i Klassekampen att Ortega sänker sin och andra förtroendevaldas löner. Det är bra i princip, tycker jag. Deputerade ska ha en lön som ligger så nära, eller till och med under, medelinkomst som möjligt. Detta för att skapa en intressegemenskap och sätta sig själv i samma ekonomiska situation som gemene man så man inte glömmer var man kommer ifrån. Samt, givetvis, att minska karriärismen. Men hur som helst, varför tycker jag då det här kanske är lite problematiskt? Jo, helt enkelt för att det kanske är populism: meningslösa gester för att göra folk glada. Mitt hopp är, givetvis, att det inte är så, men det är alltid värt att varna.

Vidare är artikeln jättespännande, speciellt det som handlar om gräsrotsdemokrati:

Parlamentet vedtok 24. januar en lov om å opprette folkeråd, komiteer som skal være redskapeer i politiske og sosiale endringer på grasrota. Folkerådene skal ikke være en kopi av revolusjonskomiteene som Frente Sandinista de Liberación Nacional (FSNL) opprettet under sin første periode (1979-90). Rådene skal komme med henstillinger og forslag overfor regjeringen.

I slutändan handlar alltid demokrati, rättvisa eller klasskamp om människors inflytande över sina egna liv, på formella, ekonomiska och sociala plan. Det är detta som högerns "frihet" aldrig kan förstå: för det är en frihet som är ägnad åt enstaka individer, skapad och upprätthållen igenom en marknadsekonomi som fångar de flesta i en ekonomisk struktur. Hela folkmajoriteten krävs för att bygga en riktig demokrati från gräsrotsnivå och ta kontroll över det som de skapar och administrerar, dvs. produktionsmedlen. Demokratiska förändringar sker igenom kollektiv kamp, inte igenom enstaka hjältar: vad än borgerlig historieskrivning vill ha det till.

I Sverige och de andra nordiska länderna finns det en oerhörd förutsättning för det här. Vi har en solid demokrati som alltid rankas bland de bästa i världen, vi har ett folkrörelsearv, en solidaritetsideologi och en stabil ekonomi. Förhoppningsvis kan vi kollektivt bygga en rörelse som kan göra just detta, bli en 'demokratisk socialistisk' och samtidigt revolutionär folkrörelse i Sverige. För att slutgiltigt bryta med hela det nyliberala vansinnesprojektet, imperialismens förgreningar i världen och den borttynande folkhemmet behöver vi någonting i stil med detta.