Lite noter om ideologi.
En av de problem som existerar kring ideologikritik och ideologi som ett teoretiskt begrepp är att det är så svårt att fixera det. Ett stort problem som många postmodernister verkar hänge sig åt, glada i hågen, är att ta "kategorierna" för givna. Men ju mer jag läser, desto mer inser jag hur lite folk vet egentligen. Jag menar inte det på något allmänt klassföraktande sätt, utan snarare att det helt enkelt är så att de flesta debattörer på ledarsidor, studenter, politiker etc. egentligen inte har så mycket koll som de själva utger sig för att ha (och som de kanske borde).
Det jag ville diskutera på något sätt var just hur kontinuerliga ideologiska föreställningar är. Är de verkligen så stela och leder de verkligen alltid på ett eller annat sätt till en viss praktik som ex. postmodernister verkar hävda? Det här är egentligen var min kritik mot idén att anammande av den ena eller den andra åsikten tar en vidare till en tredje ståndpunkt, eller att ideologin alltid existerar i - om än förtäckt och omedveten - fullkomlig form i subjektet. För att vara lite mer konkret: leder ex. ideologiska storheter som "rättvisa" eller "demokrati" alltid till reformistiska, revisionistiska, re-etc, etc. tankar och praktiker?
Lenin exempelvis gjorde ju en viss poäng av det i hans kamp mot idealisterna som kontrarevolutionärer och skadliga för arbetarrörelsen. Det verkar ju lite märkligt idag hur han hetsar mot machisterna, precis som hur Althusser rasar mot humanisterna i PCF. Båda skedde av det enkla skälet att de ansåg att deras åsikter skulle leda dem till varierande dåliga avvikelser. Samtidigt är jag lite skeptisk, på något sätt verkar det som om man tar för givet att människor har en klarare koppling mellan teori-praktik än vad de egentligen har.
Den här kritiken verkar ju dock rimma illa med Lukács som i det mesta har en framgångsrik teori. Kanske ska vi helt enkelt anamma en större mängd kaos i de ideologiska uppfattningarna som människor har, kampen mellan ideologin och klassmedvetandet, reifikationen och revolutionen. Hur som helst, mer om det här ämnet dyker säkert upp efter hand.
Det jag ville diskutera på något sätt var just hur kontinuerliga ideologiska föreställningar är. Är de verkligen så stela och leder de verkligen alltid på ett eller annat sätt till en viss praktik som ex. postmodernister verkar hävda? Det här är egentligen var min kritik mot idén att anammande av den ena eller den andra åsikten tar en vidare till en tredje ståndpunkt, eller att ideologin alltid existerar i - om än förtäckt och omedveten - fullkomlig form i subjektet. För att vara lite mer konkret: leder ex. ideologiska storheter som "rättvisa" eller "demokrati" alltid till reformistiska, revisionistiska, re-etc, etc. tankar och praktiker?
Lenin exempelvis gjorde ju en viss poäng av det i hans kamp mot idealisterna som kontrarevolutionärer och skadliga för arbetarrörelsen. Det verkar ju lite märkligt idag hur han hetsar mot machisterna, precis som hur Althusser rasar mot humanisterna i PCF. Båda skedde av det enkla skälet att de ansåg att deras åsikter skulle leda dem till varierande dåliga avvikelser. Samtidigt är jag lite skeptisk, på något sätt verkar det som om man tar för givet att människor har en klarare koppling mellan teori-praktik än vad de egentligen har.
Den här kritiken verkar ju dock rimma illa med Lukács som i det mesta har en framgångsrik teori. Kanske ska vi helt enkelt anamma en större mängd kaos i de ideologiska uppfattningarna som människor har, kampen mellan ideologin och klassmedvetandet, reifikationen och revolutionen. Hur som helst, mer om det här ämnet dyker säkert upp efter hand.
posted by Björn at 12:07 PM
2 Comments:
Vad händer om man byter ordet ideologi mot ett svenskare eller tyskare världsåskådning - Weltanschaung?
Problemet kanske blir klarare om man använder föreståeligare ord: världsåskådningen bestämmer hur man handlar i olika sammanhang. Ju klarare åskådning, desto beslutsammare agerande i en viss riktning. Ju oklarare, desto svårare att förutse handlandet. Dessutom kan åskådningen vara sammansatt av olika element som drar åt olika håll. En väljare som föredrar Sverigedemokraterna kan förespråka rättvisa och jämlikhet (för svenskar), men ha närmast rasistiska tankar om icke-svenskar.
Det kanske var hybrider av osammanhängande åskådningar som Lenin angrep hårt för att de kunde leda kampen på avvägar (jag läste hans Materialism and Empiriocriticism för många år sedan men minns inte så mycket av den). Exempelvis om man blandar ihop marxism och teologi på ett olämpligt sätt.
Det är ju ett begrepp som kan vara lite si och så med, men eftersom jag brukar anknyta till Althusser och den svenska översättningen av honom så tycker jag det är okay med ideologi. Men du har ju förstås helt rätt i vad du skriver. Samtidigt tror jag att det kanske finns något i den där "avvikelse" tanken.
Post a Comment
<< Home