Sunday, July 08, 2007

Flersystemsteori?

Just nu är en av de intressantaste områdena för vänsterteori olika former av flersystemsteori, vare sig det är "equal but separate" mellan rasism/sexism/klassförtryck som system eller det är intersektionella lösningar. Vikten av att utveckla och bygga upp dessa teorier är oerhörd.

Jag tycker det finns ett stort problem med att tala om separata förtryckssystem, skälen är att det verkar helt omöjligt att skilja dem från varandra. Att tala om dem som separata, men att de går in i varandra är problematiskt ur en historisk synpunkt också. Rasism, exempelvis, har uppkommit i modern form ur överklassideologier under imperialistiska faser och höjdpunkter i utvecklingen. Våra rasistiska stereotyper är i högsta grad skapade av schabloner framtagna vid universiten, varav en modern form av detta är Samuel Huntingtons "Clash of Civilizations" där författaren hävdar att dagens stora strider är mellan kulturer. Samtidigt är rasism självklart inte något som kan reduceras till kapitalism; men vad skulle det ens betyda att göra det? Vad i den ideologiska överbyggnaden kan reduceras ner till den (sen)kapitalistiska produktionsbasen? Att göra något sådant vore ekonomism, dvs. tron att det föreligger 1-1 relationer mellan bas och överbyggnad.

Althussers lösning att hävda att den materiella grunden bestämmer i sista hand inte perfekt, men beskriver på ett adekvat sätt hur man bör förstå ekonomiska impulser i större samhällsförändringar. Men metaforen bas-överbyggnad ger vissa problem när man talar om system, just för att vi försöker skilja ut sexism och rasism som separata för att vi inte kan kvala in dem i den rena överbyggnaden. Ofta är det enda sättet vi kan redogöra för vad vi menar är igenom att se dem som pelare, en metafor som vilseleder oss från dess egentliga struktur som mänskliga praktiker inbakade i varandra och i hög grad oskiljbara.

Jag försöker inte hävda att socialism och rasism eller sexism är inkompatibla, utan snarare: sexism, rasism och andra förtrycksstrukturer kommer inte ta samma form eller vara direkt igenkänningsbara i ett annat ekonomiskt-politiskt system.

Varför ska man då säga så? Jo, för att stora delar - om inte majoriteten - av andra tiders, speciellt under andra produktionsepoker, tänkande och praxis är oerhört svårbegripligt. Det är vad Thomas Kuhn kallar "inkommensurabelt", att deras skäl och deras sätt att utföra saker och ting inte är någonting som vi kan relatera till utan stora ansträngningar, och även då mest med gissningar. Som exempel kan man ta den moderna Platonforskningen där man gärna framhåller hans idéer om hur staten ska organiseras med diktatur, ideologi, etc. samt hans relativt progressiva uppfattningar om kvinnor. Det man dock inte talar om, för att det inte alls verkar ha något sans överhuvudtaget är hans märkliga svamlande om hur världen svänger i en jättelik linje fylld av liknande runda kulor som ligger som på en sträng (beskrivs i slutet på Staten). Vad Platon menar och pratar om är inbegripet i hans begreppsvärld, uppbyggd av en ideologi med en helt annorlunda ekonomisk bas. De föreställningar och den kollektiva praxis som Atens överklass inbegrep sig i kan inte förstås rakt av utan filtreras igenom vår egen ideologiska dechiffrering (och det är säkerligen vad ideologi är, ett sätt att förstå, kategorisera och begreppsgöra som möjliggör interaktion mellan människor, och mellan människor och världen).

Sexism och rasism idag kan inte förstås utanför det kapitalistiska samhället vi lever i idag och den praxis som vi inbegriper oss i. Inte heller kan kapitalismen förstås utan sexism och rasism, men bilden av flera stora system som står bredvid varandra och kollektivt förtrycker/ljuger för oss är inte passande. Istället måste vi förstå att de föreställningar vi hyser ger upphov till en praktik, och tvärtom igen. Bilden bör istället inriktas på människors handlande och förutsatta idéer som bygger på varandra och förändras utav varandra.

Labels: , , , ,

12 Comments:

Blogger Björn Nilsson said...

Kan man inte lösa frågan genom ett enkelt resonemang med matriser eller tabeller? Antag att en tysk, en ryss, en engelsman och Bellman arbetar på en verkstad:

Tysken: kvinna, katolik
Ryssen: kvinna, protestant
Engelsmannen; man (det hörs ju), ateist
Bellman: man (hörs ju också), alkis

Sätter man en poäng för "arbetare" samt en poäng för övriga angivna egenskaper vinner "arbetare" med fyra, "man" respektive "kvinna" har vardera två, och sedan finns det fyra spridda enpoängare kvar. Det visar var tyngdpunkten i den här lilla modellen ligger, utan att andra egenskaper glöms. Egenskaper som i vissa fall kan orsaka diskriminering såväl utifrån som infrån. Vi människor kliver ut och in ur olika grupper, spelar olika roller (arbetare, skåning, religiös etc)och det gör att vi aldrig kan hävda att en enda exklusiv egenskap kännetecknar oss. Därmed finns risk för diskriminering eller möjlighet till berikande samarbete.

Alla borde ha gemensamma intressen som arbetare, men engelsmannen och Bellman kan få för sig att de är bättre än sina kvinnliga kollegor, eller tre av fyra kan tycka att alkisen är vidrig. Intressen utanför kan försöka blåsa upp förhållanden som berör delar av gruppen för att därigenom splittra den. De som finns därinne kan få för sig att köns- eller religionsfrågor skall få ta över klassintressena, etc. När vi ser på exempelvis könsförtryck så existerar det reellt, men när vissa intressen försöker blåsa upp detta, eller nationalitet, religion etc. till huvudfrågan, finns det anledning att se upp. Så länge det finns klasser tror jag klassintressena väger tyngst. - Eller har jag missat något väsentligt?

3:27 PM  
Blogger Björn said...

Du har ju faktiskt en bra poäng, fast jag tycker det finns ett gäng problem med den typen av resonemang som dyker upp först efter att man tittat på det ett tag. En sak som vi diskuterade i VSF Lund var om a-kassan kunde kallas för en feministisk fråga, eftersom dess försämring drabbade kvinnor som pga. osäkra anställningar, dåligt betalda arbeten, deltidsanställningar, etc. befinner sig i en speciellt prekär del av ekonomin. Så är det ju, uppenbarligen, men samtidigt verkar det inte riktigt stämma, det är som att man försöker lägga till någonting extra på klassförtrycket. Man kan ju även säga att det är rasistiskt eftersom etnifierade grupper också lider av samma problem.

Det är en typ av problem, en annan är överordningsproblem i strategiska eller taktiska val. Vad är "viktigast": att kvinnor intar 50% av alla förtroendevalda positioner i samhället, plus näringsliv, etc. eller att den kvinnliga arbetarklassens löner höjs till nivå som männens? Ofta får feminismen stå tillbaka för klassfrågorna, men det finns också många exempel på borgerliga feminister som det absolut inte gör det för och vars viktigaste frågor är kvoterade bolagsstyrelser.

Om vi exempelvis väljer att säga att vi ska satsa på arbetarklassens kvinnor då blir det plötsligt en klasskampsfråga, en till front i klasskampen. Om vi väljer det senare så är det vi gör att proletarisera eller förborgerliga kvinnan.

Jag tror som sagt att se förtryckssystemen som "storheter" är problematiskt. Jag tycker "patriarkat" är ett bra propagandiskt begrepp, men mer tveksamt akademiskt. Det vi måste bli bättre på att reda ut är den levda praktiken som involveras i att vara exempelvis arbetarklass i det 21:a århundradet, född skåning och bisexuell man - för att ta ett exempel. Som en helhethsförståelse av interaktion och utveckling snarare än statiska helheter, eller idealtyper som man kanske tom. hade velat kalla det.

Går det att förstå vad jag menar? Jag är rätt seg, så bara fråga om det är något. Fint namn du har, förresten.

3:53 PM  
Blogger Björn Nilsson said...

Hej,
tänkte göra en kommentar och kanske komma tillbaka med mer senare - det här är ju superintressanta frågor.

Praktiskt exempel: när jag var aktiv inom Industritjänstemannaförbundet för många år sedan infördes minimilöner för yngre personal, sådana som fyllt 21 eller 24 år (detaljerna är lite dimmiga efter alla dessa år). Resultatet blev att lönerna höjdes kraftigt även för vissa kontorsanställda som bara hade några år kvar till pension. Många av dem tjänade uruselt. Det fanns alltså ett låglöneträsk bland äldre tjänstemän som delvis dikades ut genom att läget för de yngre förbättrades.

Jag tror det här exemplet visar att förbättringar som antas vara "feministiska" i själva verket kan gynna även andra grupper. Börjar man röja upp på ett ställe kan det bli positiva följdeffekter på andra ställen. Stödjer man kvinnor med utsatt position på arbetsmarknaden kommer det att dra med sig en del män som också har dåligt läge, stöd till svenskar kan förbättra för invandrare, etc.

Eller omvänt: börjar det sumpa till sig (som det gör i Sverige idag) får man kedjor av försämringar som blir svåra att få stopp på. Därför är jag tveksam till den feminism som tycker styrelserepresentation för kvinnor är intressant men struntar i tanten som städar upp efter styrelsemötet. Jag tror att den typen av feminism idag får bedömas som i huvudsak negativ, och att den har en baksida av klassförtryck och klassarrogans.

Det finns inget enkelt svar på det här problemet, kanske för att det är ett flertal olikartade förtryck som gnager mot varandra i den matris som jag funderade på. En karl som är dum hemma kan ju faktiskt vara mer förtryckande för en kvinna än hennes chef på jobbet, för att ta ett exempel, samtidigt som karln är stridbar i facket. På en arbetsplats där det förekommer mobbning mot anställda med bakgrund eller läggning X eller Y kan det faktiskt vara angelägnare att i första hand sparka mobbarna utför trapporna än att driva klasskamp mot företaget. En grundregel kan vara att människor inte får kränkas, helt enkelt. Vare sig det nu är städtanten eller den kvinnliga VD:n. Det kanske kan kallas marxistisk humanism?

8:39 PM  
Blogger Björn said...

Det är bra att du skriver :) Och att du inte skriver typ att jag är dum i huvudet.

Jag har funderat lite på om man kan kanske tala om en viss skillnad i klass- och köns/HBT/rasistisktförtryck fungerar. Det förra handlar om exploatering i allra högsta grad, dvs. att mervärdet bestjäls arbetaren som blir alienerad. Det senare handlar om förtryck, att grupper marginaliseras, hålls nere, förlöjligas och brukas våld mot. Men jag känner också att den här uppdelning också bryter ner. Jag har inte mina papper i närheten, men jag tror Iris Marion Young (kanske?) pratar om fem komponenter av förtryck. De är något i stil med marginalisering, ekonomisk exploatering, relativiserad (ens uppfattningar om ens situation är bara ett särintresse bland andra) och, eh.. två till. De verkar alla stämma väl in på både könsförtryck, rasism och klassförtryck.

Du har ju absolut rätt i vad du säger om att dra med sig och så, vilket jag tror handlar om samhällets hegemoni, om reifikation och så vidare. Samt också givetvis att arbetarrörelsen innehar en sådan position i samhället att när den reser sig så för den med sig andra förtryckta grupper. Kanske inte för att den är så fin och snäll i sig själv, men för att den måste. Har du läst Åsa Linderborgs text om socialliberalism? Det tycker jag är ett typexempel på hur man kan förstå det.

1:58 PM  
Blogger Björn Nilsson said...

Hej,
jag tror att den som kan stava till reifikation (blev det rätt där?) inte är fullständigt blåst i roten.

Dessutom är din tanke om "en viss skillnad i klass- och köns/HBT/rasistisktförtryck" bra. Det vore en dum jävel till kapitalist som offentligt gick ut och okvädade sina arbetare, det kan ju slå tillbaka genom missnöje som ger sänkt vinst. Även om kapitalisten har fördomar vad det gäller hudfärg, kön och liknande borde rena vinstkalkyler få honom/henne att knipa käft, eller ännu hellre ställa upp med ett reklamplakat på någon Pride Festival. Kapitalet är bara intresserat av att växa, kapitalisten är det förkroppsligade kapitalet och bör för sin hälsas skull göra som chefen säger. På det viset är kapitalet jämlikhetsskapande i vissa avseenden, men fullständigt exkluderande mot den som inte kan bidra till att förmera kapitalet. Tendenser åt det hållet har blivit tydligare under senare år, och då kan man tänka sig att en del kvinnor, invandrare och sjuklingar drabbas extra hårt. Därmed vävs exempelvis kvinno- och kapitalfrågor ihop, två förtryck till priset av ett.

Andra typer av diskriminerare kan uppträda mer "ideellt" och strunta i om deras trakasserier är lönsamma eller inte. Eller om man tar det från en annan synvinkel: det kanske inte spelar någon roll ur taskmörtens ståndpunkt att han är taskig, för han får ingen materiell bestraffning och ingen materiell fördel heller. Däremot kan han blåsa upp sitt ego. Jag antar att den moderna antisemitismen från 1870-talet och framåt vilade på känslor av den typen. Psykologi och falskt medvetande.

Ett sidoexempel (läste det i någon Ordfront-publikation förra årtusendet): det fanns kvinnliga typografer för länge sedan. Egentligen ville männen inte ha in kvinnor i yrket, men när de kom så krävde de samma lön oavsett kön. Skälet var förmodligen att undvika lönesänkningar för egen del. Här fanns en negativ syn, eller vi kan kalla det diskriminering, men den ställdes åt sidan när de ekonomiska realiteterna blev tydliga för männen.

Har inte läst Åsa L men har gott förtroende för att hon har rätt igen. Alienation handlar väl i första hand om att de arbetande skiljs från produktionsmedlen, och följden av detta blir att de i nästa steg måste ge ifrån sig mervärdet till kapitalisterna?

8:11 PM  
Blogger Björn said...

Jag tror absolut klassförakt existerar, men det är ingenting om man jämför med litteratur eller annan media man kan få tag på från innan andra världskriget. Dock är ju inte det som är problemet, precis som du menar.

Kapitalismen är ju konstig, den är lite som en flod. Den går med rasande kraft den vägen dit den riktats. I Sverige idag så har vi en del myndigheter och annat som arbetar för att ta bort könsdiskriminerande reklam, följden av en lång tids kvinnokamp. Kapitalet nu för tiden kan skapa jämlikhetskonsulter och annat eftersom det finns en möjlighet till det, den utvecklas ut ur de politiska vinster vi har gjort och i vissa fall förvränger det dem. Lite som med Che Guevara tröjor/merchandise. Inte för att jag tycker det är dåligt med Che tröjor, det är bra att folk har bilder på Che. Kanske kommer de kolla in vad han tyckte, vad han tänkte och så vidare också. Liksom det är bra med jämställdhetskonsulter och så. Men givetvis är det inte en lösning på något.

As for antisemitism och så tror jag det är en svår nöt att knäcka. Vi lever med en praxis/ideologi som i viss grad är nedärvd, Hitler dök ju inte upp ur ingenting exempelvis. Tyskland hade en lång historia av nationalromantik, antisemitism och så vidare vilket byggde på ett växelspel mellan en ideologi (alltså något av en mer undermedveten uppfattning) som i stor utsträckning var en konspirationsteori (jag skrev om det lite tidigare, du kanske vill titta på den posten också), dvs. att allt dåligt i kapitalismen var Judens fel (med stort J) och mellan de inhemska imperialisternas behov av att skapa rasistiska nidbilder, som idag exempelvis BBC, CNN, etc. ägnar sig åt gentemot muslimer. Givetvis ska inte universitetens roll i imperialistisk rasism förnekas, det vi lever med idag är oftast deras skapelse.

Så min poäng är lite granna att vi måste se vissa samband, rasism och imperialism exempelvis, vilka inte kan förstås utan varandra. Ibland kan rasism bli olönsamt i ett visst fall, men i sig tjänar ideologin till att skapa en större profit åt kapitalisterna.

Åsas poäng är typ den som återges här: http://biologyandpolitics.blogspot.com/2007/07/dns-ledarskribent-niklas-ekdahl-som.html

Och jo, men vad kom först. Hönan eller ägget?

3:24 PM  
Blogger Björn Nilsson said...

Ja, det här är krångliga grejor och vi lär inte lösa frågorna ikväll. Utom en som jag kan svara på direkt: ägget kom före hönan, eftersom fåglarna enligt senare tiders rön utvecklats från äggläggande ödlor. Ett exempel på "Naturens dialektik" som Engels säkert hade gillat.

Det kan vara så att den här frågan är så tilltrasslad av trådar åt alla håll att den saknar en permanent lösning. Tar man gammal judefientlighet och modernare antisemitism riktas de båda mot judar, men i den äldre varianten kan juden konvertera och leva kvar som respekterad samhällsmedlem (som Karl Marx' far). I den hitlerska modellen var juden jude vad han än gjorde, och måste bekämpas till vilket pris som helst intill utplånandet. Diskriminering är som ett virus med sagolik förmåga att ändra beteende efter den miljö där den för tillfället befinner sig.

Samtidigt kan motståndet mot diskriminering vändas till en explosiv kraft. För närvarande verkar revolutionära stämningar vara på frammarsch bland de mest nedtryckta (stamfolk, kastlösa, kvinnor) i Indien, för att ta ett exempel. I Nepal var det väl ungefär samma sak, och där har revolutionen kommit långt. Så det finns hopp.

Jag försökte testa länken du uppgav men datorn hittade inget. Är den komplett?

6:58 PM  
Blogger Björn said...

Hehe, snyggt att du argumenterar ifrån Naturens Dialektik ;) Har faktiskt inte kommit igenom den ännu.

Och jo, jag håller med dig i det du säger och det är ju också det vanligaste argumentet för att det inte bara är överbyggnad med former av rasism och specifikt sexism eftersom det överlevt så många olika förändringar i den materiella basen. Jag tycker det är fel att säga att den helt enkelt muterats, som du kanske förstått innan, utan menar att vår praxis har förändrats och att vi inte riktigt kan förstå forna tiders sexism eller rasism på samma sätt som den "modernare" formen som hänger intimt samman med imperialism och nationalstat.

Det är spännande det där med förtryck och så, ofta är det ju så att det är väldigt uppenbart med rasistiskt förtryck på ett sätt som det inte alltid är med kapitalistiskt. Nationella eller kulturella förtecken sätts framför befrielsegrupper och de använder anti-diskrimineringsparoller i stor utsträckning. Exempelvis Vietnam, Algeriet, etc. Men då uppstår ju ett annat problem: kvalar man bort socialismen då? Jag tycker Malcolm X är ett spännande exempel på det, på många sätt och vis är han liberal - bara en väldigt radikal liberal. Samtidigt inser han att han inte bara kan behålla kapitalismen som den är, och att liberala kampmetoder inte fungerar. Men syntesen har inte riktigt kommit fram på ett bra sätt.

Därmed givetvis inte sagt att jag tänker sitta här och döma ut frihetskamper för deras eventuella nationalistiska förtecken. Nationen kan vara jätteprogressiv, precis som mänskliga rättigheter, rättssystem, etc. Samt att frihetskamper ofta förstås igenom just sådana ideologiska matriser.

Länken kan nog vara död, jag ska se om jag kan hitta en bättre. Titta på den här istället:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,620367,00.html

11:04 AM  
Blogger Björn Nilsson said...

Hej,
det verkar som om adresserna klipps av när de stöter på marginalen, så den där Aftonbladsgrejen fick jag inte tag på heller.

I pappers-Dagens Nyheter idag skriver någon i en kulturartikel att "rädsla" är basen för rasism. Jag är inte bombsäker på att alla typer av diskriminering kan förklaras med rädsla, men det kan ändå vara en viktig delförklaring. Rädsla för det okända, det som är långt borta eller nära men svårförklarligt avvikande (islamofobi är populärt numera). Man är också rädd för personer som är nedanför en själv på samhällsstegen om man själv inte är på högsta pinnen och känner faran av att bli nerknuffad. Jag antar att mycket av rasism och nationell diskriminering kan förklaras på det sättet. Ta vita arbetares rädsla för svarta i USA, eller hur engelska arbetare skiktats mellan fina anglosaxare och mindre fina irländare. Det kan också vara en vanlig arbetares förakt för trasproletärer - rädsla att sjunka ner i träsket.

Eftersom rädsla är en egenskap som är inbyggd hos oss människor (den är viktigt för att vi skall överleva)kommer diskriminering pga rädsla att vara en permanent följeslagare i våra samhällen. Å andra sidan är rädslan i allmänhet tillgänglig för åtgärder - reformer, upplysning - så läget är ändå inte nattsvart.

Indien verkar vara ett extra belysande men dåligt exempel på splittring och diskriminering mellan nationaliteter, kaster, religioner och kön. Vill man ligga riktigt risigt till där skall man vara kvinna och tillhöra något stamfolk. Å andra sidan verkar är det just bland sådana grupper som kampen mot förtryck tycks ha skjutit fart rejält de senaste åren.

Läs Engels! Han är en av mina favoriter!

6:38 PM  
Blogger Björn said...

Jag är inte säker på om rädsla är en så övertygande förklaringsmodell egentligen. Mest för att det är så uppenbart hur man har byggt upp motsättningar som baseras på nationalitet/etnicitet, hur de har politiska och propagandiska grunder. Kan man förklara med rädsleargumentet varför folk lyckas vara jätteintegrerade i hundratals år innan de helt plötsligt börjar fightas med varandra? Inte för att jag inte tror att folk är rädda för det okända, eller att det kan vara en delförklaring, men jag tror den är ganska svag i jämförelse med en marxistisk förståelse av rasism och etnicitet.

7:09 PM  
Blogger Björn Nilsson said...

Hej,
redan Sokrates på sin tid var klok nog att bordlägga diskussioner där det visade sig att det enda man kom fram till var att man inte kunde komma fram till något definitivt svar. Och det är väl det läget vi är i nu. Så jag tackar för ett trevligt meningsutbyte och säger "klart, slut"!
Björn

11:04 AM  
Blogger Björn said...

Okay. :) Tack för samtalet! På återseende i blogosfären hoppas jag :)

2:04 PM  

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se