Flersystemsteori?

Just nu är en av de intressantaste områdena för vänsterteori olika former av flersystemsteori, vare sig det är "equal but separate" mellan rasism/sexism/klassförtryck som system eller det är intersektionella lösningar. Vikten av att utveckla och bygga upp dessa teorier är oerhörd.

Jag tycker det finns ett stort problem med att tala om separata förtryckssystem, skälen är att det verkar helt omöjligt att skilja dem från varandra. Att tala om dem som separata, men att de går in i varandra är problematiskt ur en historisk synpunkt också. Rasism, exempelvis, har uppkommit i modern form ur överklassideologier under imperialistiska faser och höjdpunkter i utvecklingen. Våra rasistiska stereotyper är i högsta grad skapade av schabloner framtagna vid universiten, varav en modern form av detta är Samuel Huntingtons "Clash of Civilizations" där författaren hävdar att dagens stora strider är mellan kulturer. Samtidigt är rasism självklart inte något som kan reduceras till kapitalism; men vad skulle det ens betyda att göra det? Vad i den ideologiska överbyggnaden kan reduceras ner till den (sen)kapitalistiska produktionsbasen? Att göra något sådant vore ekonomism, dvs. tron att det föreligger 1-1 relationer mellan bas och överbyggnad.

Althussers lösning att hävda att den materiella grunden bestämmer i sista hand inte perfekt, men beskriver på ett adekvat sätt hur man bör förstå ekonomiska impulser i större samhällsförändringar. Men metaforen bas-överbyggnad ger vissa problem när man talar om system, just för att vi försöker skilja ut sexism och rasism som separata för att vi inte kan kvala in dem i den rena överbyggnaden. Ofta är det enda sättet vi kan redogöra för vad vi menar är igenom att se dem som pelare, en metafor som vilseleder oss från dess egentliga struktur som mänskliga praktiker inbakade i varandra och i hög grad oskiljbara.

Jag försöker inte hävda att socialism och rasism eller sexism är inkompatibla, utan snarare: sexism, rasism och andra förtrycksstrukturer kommer inte ta samma form eller vara direkt igenkänningsbara i ett annat ekonomiskt-politiskt system.

Varför ska man då säga så? Jo, för att stora delar - om inte majoriteten - av andra tiders, speciellt under andra produktionsepoker, tänkande och praxis är oerhört svårbegripligt. Det är vad Thomas Kuhn kallar "inkommensurabelt", att deras skäl och deras sätt att utföra saker och ting inte är någonting som vi kan relatera till utan stora ansträngningar, och även då mest med gissningar. Som exempel kan man ta den moderna Platonforskningen där man gärna framhåller hans idéer om hur staten ska organiseras med diktatur, ideologi, etc. samt hans relativt progressiva uppfattningar om kvinnor. Det man dock inte talar om, för att det inte alls verkar ha något sans överhuvudtaget är hans märkliga svamlande om hur världen svänger i en jättelik linje fylld av liknande runda kulor som ligger som på en sträng (beskrivs i slutet på Staten). Vad Platon menar och pratar om är inbegripet i hans begreppsvärld, uppbyggd av en ideologi med en helt annorlunda ekonomisk bas. De föreställningar och den kollektiva praxis som Atens överklass inbegrep sig i kan inte förstås rakt av utan filtreras igenom vår egen ideologiska dechiffrering (och det är säkerligen vad ideologi är, ett sätt att förstå, kategorisera och begreppsgöra som möjliggör interaktion mellan människor, och mellan människor och världen).

Sexism och rasism idag kan inte förstås utanför det kapitalistiska samhället vi lever i idag och den praxis som vi inbegriper oss i. Inte heller kan kapitalismen förstås utan sexism och rasism, men bilden av flera stora system som står bredvid varandra och kollektivt förtrycker/ljuger för oss är inte passande. Istället måste vi förstå att de föreställningar vi hyser ger upphov till en praktik, och tvärtom igen. Bilden bör istället inriktas på människors handlande och förutsatta idéer som bygger på varandra och förändras utav varandra.