Fritt fall på börsen

Jag är inte speciellt duktig på ekonomi, men man måste väl kommentera börsraset? Förhoppningsvis kommer folk som är mer expert på det här området skriva någonting, exempelvis Vänsterekonomi. Även om jag inte är riktigt så säker på att det som den här artikeln hävdar, att USA är på väg in i en depression, är sant så är det uppenbart att saker och ting håller på att hända. Oljepriset fortsätter skjuta i höjden, precis som man trott. Marknader fortsätter avregleras. Finansspekulationer blir vanligare och vanligare. Klyftan mellan produktionen i pereferin och centrum intensifieras.

Det dåliga i det hela är att det är riktiga människor det här går ut över. Tyvärr är det ju bara ett fåtal börshajar som hoppar från fönster eller hänger sig. Snarare gör överklassen det Bush gör, sänker kostnader för företag och minskar skatter. Det är ungefär som att laga ett hål igenom att borra i det.

Det här är ingenting nytt, och vad man måste göra är ingenting nytt heller. Men det bör uppmärksammas och analyseras.

Ekonomi, filosofi och börskrascher.

Vad var det vi sa, egentligen? Nu går börsen hejdlöst neråt. Ett absurt systems interna konvulsioner. Ett system uppbyggt av förväntningar, produktionsutdelningar och ett odemokratiskt system som binder upp mindre aktörer kring större i en feodal karusell knakar i fogarna.

Det är viktigt att vi återtar kritiken av ekonomin. När vänstern retirerar in på ledarsidorna och sysselsätter sig med kulturkritik i ideologidebattens skyttegravar lämnar man fältet öppet för nyliberala rövare på ekonomins fält. Och det är faktiskt där det gäller att vinna.

Filosofin är en bärande pelare i den moderna ekonomin, vare sig den är marxistisk eller neoklassisistisk. Adam Smith var professor i logik och etik och god vän med David Hume, J.S. Mill och hans mindre kände (men mer av Marx häcklade) far James Mill var portalfigurer till utilitarismen. Om man vill kan man se Aristoteles och Platon som protoekonomer. Ekonomi är filosofins Frankenstein.

Någonstans i den här vändan vill jag säga att attacken återigen måste riktas mot ekonomin huvudsakligen, och att det är ekonomer som måste leda det angreppet. Men vi andra har andra roller att spela, inte minst de med filosofisk skolning. De grundläggande begrepp som är förhärskande och som bygger upp den neoklassiska skolan är så absurda att det är svindlande. Människans atomisering, hennes rationalitet, vulgärempirismen som ligger som bas i rationalitetstänkandet. Det måste angripas och övervinnas.

Nu återigen ser vi alltså hur instabil kapitalismen är. Och detta är nog bara en liten hicka. En hicka som förstör människors besparingar, slösar med resurser och som kommer få långtgående konsekvenser. Och det kommer hända igen, och igen, och igen i kapitalismen.