Bostadsbubblan

To hell in a handbasket säger jänkarna ibland. Det är fan mer än sant om man kollar på vad som håller på att hända med ekonomin. Läs Björnbrum och Jinge! Alla fattar ju att det inte håller att avreglera marknader som man gör och att kapitalismen i sig är instabil. Kanske bör vi på något sätt tacka nyliberalerna för att de har slagit undan stöttorna som liberaler och socialdemokrater har satt upp för att stabilisera ett så instabilt och knäppt system som kapitalismen?

Men en sak måste sägas: ingenting ges av sig självt. Revolutionen kan lika gärna utmynna i en reaktionär utveckling. Kolla på 80 och 90-talskriserna. Det gick åt helvete istället för att bli bättre. Vi måste gruppera oss kring ett utökat demokratiskt ägande och socialiserande av ekonomin. Inte bara statligt ägande, utan faktiska maktförskjutningar i ägandeformerna för att göra reella förändringar.

Ekonomi, filosofi och börskrascher.

Vad var det vi sa, egentligen? Nu går börsen hejdlöst neråt. Ett absurt systems interna konvulsioner. Ett system uppbyggt av förväntningar, produktionsutdelningar och ett odemokratiskt system som binder upp mindre aktörer kring större i en feodal karusell knakar i fogarna.

Det är viktigt att vi återtar kritiken av ekonomin. När vänstern retirerar in på ledarsidorna och sysselsätter sig med kulturkritik i ideologidebattens skyttegravar lämnar man fältet öppet för nyliberala rövare på ekonomins fält. Och det är faktiskt där det gäller att vinna.

Filosofin är en bärande pelare i den moderna ekonomin, vare sig den är marxistisk eller neoklassisistisk. Adam Smith var professor i logik och etik och god vän med David Hume, J.S. Mill och hans mindre kände (men mer av Marx häcklade) far James Mill var portalfigurer till utilitarismen. Om man vill kan man se Aristoteles och Platon som protoekonomer. Ekonomi är filosofins Frankenstein.

Någonstans i den här vändan vill jag säga att attacken återigen måste riktas mot ekonomin huvudsakligen, och att det är ekonomer som måste leda det angreppet. Men vi andra har andra roller att spela, inte minst de med filosofisk skolning. De grundläggande begrepp som är förhärskande och som bygger upp den neoklassiska skolan är så absurda att det är svindlande. Människans atomisering, hennes rationalitet, vulgärempirismen som ligger som bas i rationalitetstänkandet. Det måste angripas och övervinnas.

Nu återigen ser vi alltså hur instabil kapitalismen är. Och detta är nog bara en liten hicka. En hicka som förstör människors besparingar, slösar med resurser och som kommer få långtgående konsekvenser. Och det kommer hända igen, och igen, och igen i kapitalismen.

Att äga ljud: kultur, egendom, information, makt.

En av de mest spännande sakerna som sker just nu är fildelande på sidor som the Pirate Bay. vilket har skapat en jättedebatt i svensk och utländsk media och akademi. Ni kan ju själva gissa vilken sida jag är på.

Fildelningsdebatten är i mångt och mycket lik andra debatter som har förts tidigare kring kollektivt ägande, men skiljer sig på många intressanta sätt. Framförallt kanske för att man inte faktiskt förbrukar någonting när man fildelar, man kopierar istället för att göra sig av med någonting (förutom diskutrymme på sin dator, på en server eller liknande). Det är, så att säga, en gratis lunch. Någonting som givetvis grämer borgerligheten.

Kultur är ett exempel på kollektiv praxis som uppkommer i vissa sammanhang och får status tilldelad i en komplicerad social process, det är ingenting man kan sätta ett värde på. Liksom man gör musik talar man med andra människor, liksom man skriver på en dator så ritar man i ett datorprogram. Man kan inte skilja delarna från helheten på ett sätt som är självklart och saknar motsägelser eller godtyckliga gränsdragningar.

Det finns inga skäl till att tro att fildelande skulle leda till lägre ersättningsnivåer för småproducenter, snarare är det vi kan se hur jättelika mediabolag sakta men säkert faller samman (bolag som faktiskt stjäl mervärdet av artister). Det här är alltså bolag som agerar direkt propagandiskt igenom produktion av exempelvis filmer som Black Hawk Down, det här är bolag som sänder arméer av professionella detektiver och advokater för att sätta dit 16-åringar som bara vill kunna lyssna på musik. Deras roll i att streamlinea kulturutbudet, att utplåna avvikande praktiker, att avväpna dissidenter i media och att prångla ut sexism 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan är omöjligt att missa. Deras död vore en seger.

Vidare skulle jag vilja framhålla hur likt nyttan med det kollektiva ägandet av media är med kollektivt ägande av alla produktions- och informationsmedel. Liksom vem som helst kan utveckla talanger med en dator och rätt program som de aldrig innan skulle ha upptäckt gäller samma sak - i än högre grad - när löneslaveriet avskaffas. Det finns en naturlig rörelse i fildelningens logik som jag är övertygad om att kulturborgerligheten förstår mer än väl: om vi kan avskaffa överheten och njuta av frukterna av vårt eget arbete och våra egna skapelser när det kommer till kulturen, varför skulle vi då inte göra så i alla sektorer?

Slutligen skulle jag bara vilja säga att Erik Svensson har sagt allt detta och mer därtill på ett utmärkt sätt. Läs!

Arbetarepartiets stora ledare kallar: bloggosfärens arbetare/bondeskikt svarar!

Jag tänkte egentligen hoppa över hela den här Bildtgrejen. Personligen ogillar jag attacker mot enskilda personer och tar dessutom för givet att överklassen har en intressegemenskap som går ut på mycket klappande på varandras ryggar och viskningar i korridorer långt ifrån pöbelns oförstående och obildade öron och naturligt genererar situationer som Bildts skandaler. Men sedan såg jag detta:

Fredrik Reinfeldt avfärdade på torsdagen återigen all kritik mot utrikesminister Carl Bildt och hans kopplingar till kontroversiella företag. Kritiken drivs av Bildts motståndare, av människor som tycker illa om allt privat ägande och av journalister som vill få igång ett drev, säger Fredrik Reinfeldt.

Med tanke på att jag tillhör människorna som tycker illa om allt privat ägande, men som inte hittills haft del i detta, kände jag mig ganska utanför och ville ta del i gemenskapen med journalister, oppositionen och annat pack.

Det roliga i det hela är ju egentligen att det var precis så här det gick till före valet, men åt vår sida. Allmänna misstänkliggöranden som fortsatte fram till valnatten (kommer ni ihåg hur Lars Ohly, som enda partiledare, fick faktarutan om att han bodde på Södermalm i en fyra under sitt namn när de intervjuade honom?), breda hugg från grotthögern till svamlande om maktbyte för sakens skull och många fler absurda exempel. Skrattar bäst, som skrattar sist, Moderaterna.

Att Calle Bildt inte tycker att det är fel att han var för Irakkriget för att andra var det är ju lite märkligt kan man tycka. Det är ju också konstigt att försöka skuldbelägga pensionssparare som lider av det nyliberala slaktandet av deras pension (gjort av det härliga sosseriet) och hävda att eftersom de investerat sina pengar i utländska fonder är de delaktiga precis som Bildt. Men, det har ju visat sig att de flesta inte har varken kompetensen, lusten eller egentligen orken att vara så haja på det här med börs och fonder. Bildt, däremot, som den svenska överklassens avatar, har säkerligen tänkt till och funderat mycket över det här med pengar. Kan han skyllas för det? Nä, inte egentligen. Sådan är kapitalismen. Men att den avslöjas så här gång på gång gör ju bara att vanliga människor misstror den än mer: och av bra skäl! Personligen hatar jag bara privatägandet än mer.

PS: Jag kan nog säga mig tillhöra bondeklassen också.