Kulturrevolutionen

Den mest positiva händelsen i bloggosfären har säkerligen varit Bloggvänsternportalen som ger en tillgång till en uppsjö av bloggar från medlemmar i Ung Vänster, Vänsterns Studentförbund och Vänsterpartiet. Det är glädjande eftersom de allra flesta skriver skarpt, ideologiskt medvetet och polemiskt - helt i vänsterns bästa traditioner.

Igenom just bloggvänstern fann jag en recension av en bok om Mao och Kulturrevolutionen. Det som man slås av är för det första att recensenten och boken båda är mycket rimliga. Annars brukar alla diskussioner om Mao, kulturrevolutionen och KKP helt flippa ut efter ett tag.

Det fanns många problem med kulturrevolutionen, med Mao och så vidare. Men vad det inte var var en partitrogen händelse - kulturrevolutionen lanserades för att uppbåda arbetar- och bondeklassen att ta makten i en stat som hotades av degenerering i form av en monolitisk partihierarki, som i Sovjet. En av huvudparollerna var "Bombardera partihögkvarteret!" och en annan var "Låt hundra blommor blomma, låt hundra skolor strida."

Idag försöker KKP:s ledning i allra högsta grad glömma kulturrevolutionen, ungefär som Stalinisterna i Sovjet försökte glömma Lenin och bolsjevikpartiet. Tomma floskler utan någon kontakt med verkligheten blandas för att trubba av den revolutionära glöden i det som faktiskt var både nödvändigt och bra - men som aldrig räckte ända fram. Idag kan vi bara hoppas på en andra kulturrevolution i Kina, ett land som hyllas av Folkpartiet snarare än av vänstern. Ett land som kombinerar statsterrorism med en fri marknad. Nej, sluta ny lyssna på mig och läs den här balanserade och bra recensionen.