Hatets Sånger

Vi måste veta var vi kom ifrån. Hela vår historia, förstå den och förflytta oss vidare ifrån den. Innan splittringarna var den svenska arbetarrörelsen märkligt enad. Anarkister, syndikalister, kommunister, socialdemokrater. Kanske är det dags att återvända till den gamla tiden? Leon Larsson lämnar oss en vers som är värd att ta på allvar och som kanske kan bli något av en programförklaring för den här bloggen:

Min sång, den är ingen sång om nöd och oförätter,
om hårda gisselslag och seklers tyranni,
I blod jag diktat den i smärtans långa nätter
Och sjunger den i sorg, i hat och raseri

Min sång den är ingen sång om den, som tåligt lider
Och ingen glädjesång och älskogslåt
Nej, den förkunnar blott om storm och hårda tider,
om kamp på ödslig hed, om död på blodigt stråt

Min sång skall tona vildt kring gatorna och torgen
Så vildt som torgens tjut och åskans tunga dån
Den är en sång om kval, om smärtorna och sorgen
Ett hämndens skri den är av nödens svultna son.

Jag har ej rum för frid, för kärlek och försoning
En känsla har jag blott: ett djävulskt hat det är
Och i min själ har helvetet sin boning
Det är en avgrundseld, som sargar och förtär