Tråkigt och meningslöst från borgerligt håll.

En av de saker jag alltid förundras över när det kommer till diskussioner om politik är hur snabbt Sovjet dras fram av högern. Det kan handla i princip om vad som helst. "200 000 jobb i offentlig sektor" blir till planekonomi, skolpolitik till gulag och minsta omnämnandet av en socialistisk gruppering blir ihopkastat med den värsta Stalintid.

Det är inte bara makalöst inkompetent, det är också absurt tråkigt. Att svenska liberaler är så fixerade vid Sovjet gagnar knappast dem på det stora hela, men det kan göra allting ganska märkligt och drygt i det kortare perspektivet. Hugo Chavez, t.ex., den svenska vänsterns hjälte som i det mesta är en ganska märklig figur som dock på olika sätt har bekämpat storkapitalet och den imperialistiska världsordningen.

Han lyckas man kalla för diktator, efter att han gått igenom mer än tolv folkomröstningar. Man säger att han använder våld, när oppositionen försökt utföra statskupp efter statskupp. Att integrera Venezuela i samma tidszon blir att han är "galen!". Det hela är förstås oerhört meningslöst och tradigt, men det gör att man lite granna känner sig som äldre tiders statssocialister när de försvarade den ena eller den andra tragiska frihetskampen.

Men Hugo Chavez är inte Mao Tsetung, och det som sker i Venezuela är inte en revolution. I alla fall inte som det som skedde i Frankrike sent 1700-tal var en revolution, eller det som skedde ca. hundra år senare i Ryssland var en revolution. Borgerlighetens fanatiska hetsande är känt sedan innan, det är bara ett desperat försök att skrämma människor i stort. Ibland fungerar det, men det är inte direkt som att det är gjort med precision. Den svenska borgerligheten brukar ju knappast vara kapabel till något intellektuellt alster av högre grad än en högstadieuppsats om Nozick (som för övrigt är det yttersta exemplet på hur långt analytisk filosofi degenererat).

Därför är deras ideologi nu primitiv antikommunism. Det är det som kommer spys ut i skolorna av Björklund. Och det kommer bli än värre att vara kommunist i det här landet. Men vi måste göra oss av med vissa vanföreställningar. Det är inte Sovjets fel, eller Hugo Chavez fel, som gör att borgarna hetsar mot oss. De hetsar mot oss för att de är överklass, och vi är arbetarklassen. Sovjet - som urartade till statskapitalism i min mening - kunde ha varit ett paradis, och de skulle ändå hitta på och driva fram kampanjer mot det och alla progressiva grupperingar.

I min mening är det bästa försvaret mot det här bara att säga till alla de idioter som vi diskuterar med på forum, på stan, etc. att de helt enkelt borde skärpa sig.

Kan borgarna någonting alls egentligen?

Björbrum skrev ganska bra om saken för bara lite sedan (men nu kan jag inte längre hitta länken). Vad har hänt med bildningsidealet? Vad har hänt med bildningen? Det är inte längre någonting som borgarna håller på med, i alla fall. Personligen tror jag det är så enkelt att den humanistiska bildningen bara var en social kod som nu är utbytt mot andra, ett sätt att konstituera sig själv som klass. Det är uppenbart, så sjukt uppenbart, hur högskolan inte handlar om att lära sig så mycket som det handlar om hur man ska bilda kontakter för ett liv i eliten. Nu kodas utstyrsel (som alltid igenom ekonomin), institutioner, handledare, etc.

Men jag måste återigen fråga mig, vad kan egentligen borgarna? Jag slås alltid av hur lite folk egentligen kan. Jag menar inte förstår, för så mycket begär jag inte av dem. Men de kan faktiskt oerhört lite. Vilket är resultatet av en absurt uppbyggd högre utbildning, utan inre koordination eller systematisering. Inte för att Bologna kommer göra det hela bättre. Hela synen på kunskap och på utbildning härrör ur en hopplöst förvirrad vetenskapsteoretisk idé härstammad från August Comtes 1800-tal.

Någon sa någonting i stil med att det är alltid rebellerna som kan lagen mer än vad laglydiga medborgare gör, helt enkelt för att de måste. Det verkar som att de enda som har en närmast encyklopedisk kunskap idag är människor från arbetarklassen, helt enkelt för att de måste, för att de måste tillägna sig den kunskapen i kampen. Inte för att alla måste, inte heller för att det borgerliga bildningsidealet är a priori bra. Men nu är vi här. I en situation där inte ens universitetsstuderande verkligen har en aning om vad exempelvis "socialism" är, när man träffar Masters studerande som inte känner till någonting om Tysklands grundande eller dylikt.

Kanske är vi vid en sådan punkt i historien att Lukács gamla idé om att det bara är arbetarklassen som besitter en punkt i samhället varifrån de kan lyfta alla de gamla fördomarna och kasta dem över ända, för att deras klassmedvetande tvingar dem till att "...and man is at last compelled to face, with sober senses, his real conditions of life, and his relations with his kind".

Jag är övertygad om att marxismen som vetenskap är den enda som kan ge oss en sann uppsättning och riktigt korresponderande kunskap. Men jag tror också att alla andra kan göra ett bättre eller mindre bra jobb. Men just nu verkar det som att borgarklassen mest ägnar sig åt menlös propaganda, primitiv antikommunism och rasistisk islamofobi. Ifrån Timbros höjder till den dummaste MUFarens hjärna verkar endast idiotin härska i de borgerliga leden.

Odenberg avgår!

And another one bites the dust!