Det är ju liberalismen, dumhuvud!

Av och till så har folk sagt att det är konstigt vad som har hänt med Folkpartiet. Jag har själv tänkt den tanken också men har släppt den på senare tid. Vad finns kvar av liberalismen i ett parti som mest ägnar sig åt kängtrampande, rasism och hårdare tag rent allmänt?

Svaret är: allt. Vi måste sluta romantisera liberalismen. All heder till de som en gång i tiden födde fram denna kapitalisternas uppåtstigande ideologi och den nästan barnsliga entusiasm deras klass då ägde. The Founding Fathers, Voltaire, encyklopedisterna och än fler gjorde fantastiska framsteg.

Men det som var friskt, universellt, abstrakt och lagbundet i liberalismen som kommer ur 1700-talet ruttnar inifrån när man väl en gång vunnit och kapitalismen redan börjat växa ur sin egen produktion. J.S. Mill, den store utilitaristen var en mästare på det alla moderna liberaler idag sysslar med - hycklande och rövslickeri åt makten. Han ägnade sig åt att krigshetsa mot Kina (ett land som han exploaterade igenom sin post hos East India Trading Company), försvarade demokratin mot pöbeln (igenom att anse att utbildningsnivå skulle ligga till grunden för antal röster man hade) och ansåg att yttranderätten var helig (men absolut inte heligare än rätten till egendom!).

Var J.S. Mill då något annat än en typisk liberal? Låt oss för en gångs skull ta dem på orden: nej, han var den typiske liberalen. Och hans efterföljare sysslar med samma absurda nonsensideologi som både tillåter och inte tillåter allting igenom lösryckta hänvisningar till människors individuella friheter (friheten att bli exploaterad av företag, friheten att bli hetsad i skolan, friheten att bli slagen av snuten).

Och om man förstår detta, så förstår man också Folkpartiet, Sydsvenskan och den allmänna utvecklingen i världen. Kapitalismen är sådan att den bara gagnar en liten grupp, och därmed måste den använda sig av varierande repressiva och ideologiska medel för att dölja detta. I tider av starkare klasstrider stärks behovet av repression, och tillsammans med imperialismen föds en rasistisk ideologi som utan vidare sammanflätas med liberalismen. Vi ska inte tro att det är någonting annat än en fullt naturlig del av liberalismen att utveckla fascistoida och högst reaktionära drag. Att vara liberal idag är att vara ett hycklande svin (eller dum i huvudet, eller båda).

Vilken färg hade Napoleons vita häst?

Igår gick jag och lyssnade på Rossanna Dinamarca från Vänsterpartiet som talade om Vänsterpartiets skolpolitik. Det var, i ärlighetens namn, mycket bättre än vad jag trodde, och man gick därifrån med en känsla av förtroende för vår politik i det området. Framförallt är det intressant eftersom Folkpartiet försöker gå tillbaka till 1800-talet så snabbt som möjligt. "Ordning och reda"; en disciplinär slogan som inte betyder något alls i praktiken. En lärare är en pedagog, han eller hon behöver uttöva kontroll: men inte med järnhand. Det absurda med Folkpartiets och borgerlighetens politik är synen både på människan och på lärandet. Jag har skrivit innan om reifikationen av människans sinne i kapitalismen. Så som det en gång var i skolan; så skall det ock vara. Om läraren inte kan knäppa någon på fingrarna, hur ska det då kunna vara lugn och ro i skolan?

För det första tåls det att upprepa; kontroll är något man utövar i ett klassrum utan att hålla en linjal i handen och skrikandes. Det är saker man får lära sig på lärarlinjen redan. Det man behöver veta är varför vissa elever agerar på vissa sätt och sedan metoder för hur man defuserar situationen. För det andra, det stora problemet i skolan är storleken på klasser som har med lärartillgänglighet, lokaler, etc. att göra. Det är ett välfärdsproblem som bara kan lösas igenom att man bygger ut välfärden.

Man måste dock fortsätta i allmänhet i teoretiserandet och det var mycket det som var substantiellt och intressant i Rossanas upplägg. Hur demarkerar man vad ett barn lär sig? Vad bör ett barn lära sig? Även om hon inte pratade explecit om sådana saker kan man ändå förstå den typen av skola som V vill ha. Det handlar lika mycket om att lära sig språk, samarbete, sociala koder, etc. och överkommandet av stigma som någonting annat. Kritiskt tänkande är det viktigaste man kan lära sig. Att lära sig när och var Karl XII dog är vulgärpositivistisk idiotpedagogik.

Men det man ska komma ihåg med borgarnas skolpolitik, i alla fall vad jag tyckte mig förstå, är att de gärna har en disciplinskola där man lär sig "bli som folk"; och inget tycks mig då mer träffande än den gamla textraden från Staten och Kapitalet:

Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften.

Om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften.

Spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla,

agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla.

Är detta för att borgarna är onda? Nej; det är för att borgarna uppfattar lärdomar som någonting kulspruteliknande. Pang, pang, pang. Fakta. Men det är varken så lätt, eller så bra att lära sig på det sättet. Men klassamhället har en substantiell ideologisk hörnsten i en mätbarhet som slussar folk vidare mellan olika nivåer. MVG i alla ämnen? Ta till höger, tack. IG? Till vänster. Vad som ligger bakom detta, t.ex. läsvana hemma, föräldrars examina, social bakgrund, etc. döljs effektivt utav programmatiska stämplar i form av betyg som inte alls är adekvata för att framvisa kunskap.

Jag har skrivit innan, i Civilisationskritik bland annat, om hur kunskap styckas och hur man försvårar inlärandet igenom barocka strukturer. Efter igår har jag blivit övertygad om att reformer är möjliga och att synen på människan och vetenskapen i borgarnas uppfattning är totalt barock.

Högersväng ner i helvete.

Vad sysslar egentligen Folkpartiet med? Inför fritt fall i opinionssiffrorna håller nu batongliberalismen på att stärkes med en drastisk klick av brunt i liberalismens blå himmel (som man kan titta på om man t.ex. inte har någon mat, eller ännu inte blivit bombad in i frihet). Även mina liberala vänner håller ju på att sätta i halsen när de ser deras kryptofascistoida förslag.

Man pratar om svensk kultur som Sverigedemokraterna, man snackar om "ordning i skolan" och om blodig ockupation som något eftersträvansvärt. Egentligen undrar jag om socialliberaler inte borde rösta på Socialdemokraterna nu för tiden. Fast med lite eftertanke kommer jag ju på att det finns ju människor som kära gamla Bodström där.