Tack kd!

Jag trodde aldrig det skulle hända, men kd har faktiskt lyckas göra någonting bra. De har gett mig en ursäkt att hetsa mot kärnfamiljen, religion, monarkin och kanske än mer! Som ni kanske vet så har ett gäng kristdemokrater gått ut idag och bekämpat kd:s omsvängning i abortfrågan. Jinge kommenterar det bra om ni behöver lite mer kött på benen.

Men det intressanta i sammanhanget är egentligen hur borgaralliansens egna struktur tvingar dem till att göra sådana här saker, som att exempelvis driva upp en stor konflikt i ett av de minsta och svagaste borgerliga partierna. Liknande saker sker i Folkpartiet mellan socialliberaler och brunskjortorna, i Centern mellan stureplanarna och bönderna, och kanske snart i M mellan den pseudokonservativa ledningen och det nyliberala ungdomsförbundet.

Det här kommer också fortsätta och utveckla sig. Och det är ju roligt. Speciellt kd verkar ha en riktig kris, och förhoppningsvis kommer det sänka hela deras parti. För kristdemokraterna är vidriga och dumma i huvudet på ett sätt som är helt unikt för borgare (som mest brukar vara hjärnskadade). Reaktionära värderingar som kärleken till "familjen", vilket hänger ihopa med en implicit heterosexualitet, kvinnans fjättrande vid hemmet, en etniskt homogen nation, etc. är alla skadliga saker. Både för arbetarklassen i stort och för de individer som blir klämda däremellan.

Kärnfamiljen som en ideologisk matris har blivit utredd av Althusser, som menar att det är en grundstomme i det västerländska samhället. Även om hela hans analys är färgad av Frankrike på 60-talet kan man finna mycket i den. Vi feminister brukar ju säga att det personliga är politiskt, och så snart man börjar titta närmare på fenomenet kan vi finna en egendomlig arbetsdelning, av framförallt oavlönat arbete för kvinnor i hemmet. Den dikotomiska uppdelningen av män och kvinnor organiseras igenom familjen, som också fungerar som ett extra socialt skyddsnät och avlastar kapitalismen från reproduktiva tjänster som borde vara avlönade - alltså hushållsarbete.

Det är också här som den reaktionära ideologin går in hårdast för att skydda "traditionella värden" - traditionella värden som har orsakat tusentals, hundratusentals, miljoners, lidande, förtryck och exploatering. Homosexuella, kvinnor - men även pigor, drängar, tjänstehjon etc. som borgarklassens familjematris auxiljärer. Att föra in saker i "civilsamhället" som liberaler och konservativa älskar är att kasta en slöja över det för att dölja sakernas sanna tillstånd. Vilket givetvis är nödvändigt för att deras samhälle ska överleva.

Kd försöker vrida tillbaka klockan, men möter överallt kvinnors framstormning på arbetsmarknaden och den feministiska rörelsens framsteg. Men kriget är inte vunnet, även om vissa slag är. Anfallet mot invandrare och asylsökande kan gå över i ett anfall på kvinnors rättighet och mota tillbaka dem, splittra upp dem i sina hem. Och alla vet att det är svårare att göra motstånd ensam.

Därför vore det återigen skönt om kristdemokraterna, som ju i allt är de mest efterblivna och moralistiska elementen av samhället försvann. För evigt. Med dem kan gå kungahuset - en vidrig kvarleva av en mörk tid (och vi borde hedra äldre tiders socialister med att expropriera dem), heterosexismen, rasism och kristendom. Hydrans fyra huvuden, irrationalistiska strömningar från vilket man kan dra vilka slutsatser som helst - egentligen det enda försvaret för en borgerlig världsordning.

Och. för att tillägga någonting om abort tänker jag bara säga som Peter Singer - vi borde ha en fullständigt fri abort, även upp till sista stund. Är det smärtfritt, är det kvinnans val, då är det också någonting som borde finnas. Vad är egentligen ett kluster av celler utan känslor eller förnuft? Ingenting. Vad är egentligen kvinnors emancipation? Allting.

Kristdemokrater och andra lydpartier.

Ett överhängande problem med att göra sig själva till "Nya" någonting är att man skjuter sig själva i foten till det som skall komma efter. Vad ska Moderaterna göra när nu de blivit avslöjade inför alla och harvandet i den svenska välfärdsstaten har börjat? Nya nya Moderaterna? Nya gamla Moderaterna? Gamla nya Moderaterna? Gamla gamla Moderaterna med dubbel negation? Ytterligare problem dyker upp när man bildar en allians på det här sättet med partier med så olika styrka. Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet trampar vatten i hoppet om att behålla väljare medan Moderaterna kör över dem i den nationella politiken gång på gång.

Ett par exempel är Mauds anfall på LAS som möttes av ett tvärt nej av Littorin. Andra är hur Kristdemokraterna faller ihopa framför ögonen på svenska väljare. Säga vad man vill om sådana här reaktionära förslag: att just Hägglund ska tvingas ut för att säga sådana här saker, säkerligen uppgjorda inom Alliansen på något sätt, visar hur de borgerliga partierna tynar bort. Kd måste gå rakt emot en av sina hjärtefrågor, Folkpartiet står inför fritt fall och Centern står utanför politikens stuga och försöker få allas vår uppmärksamhet på deras nyliberalism (nya nyliberalism?). De enda som egentligen syns är Moderaterna. Vem som egentligen är vinnaren på den här alliansen blir smärtsamt uppenbart.

Hur ska man kunna bedriva en politik för sitt parti när man tvingas ta avstånd från centrala delar av den? Politik handlar mycket om kompromisser, men kompromissar man bort sin själ finns det ingenting kvar. Varför skulle någon vilja rösta på C, Kd eller Fp när de inte driver sin egen politik? Möjligtvis kommer krisen bara förvärras om man inte lyckas återupprätta samma arbetsdelning som man hade inför valet (Som Esbati sa: "Folkpartiet jävlas med invandrare, Centern med ungdomar, Kristdemokraterna med kvinnor och Moderaterna med alla"). Men skulle det bli trovärdigt? Det finns en reell risk för att de andra partierna känner att de måste slå sig till mer utrymme och skapar kaos när de försöker skapa en bas att stå på. Kan det överhuvudtaget undvikas? På ren svenska tror jag det här kallas för att måla in sig i ett hörn.