Att bygga en rörelse: Ungdomshuset.

Den långa kampen om Ungdomshuset närmar sig sitt slut. Köpenhamns kommun och Ungdomshusetaktivisterna debatterar vilka olika platser som ska bilda det nya Ungeren. Ungdomshuset har visat hur man ska bygga en rörelse, och samtidigt falsifierat en rad teorier om hur man ska bygga en rörelse/Partiet/facket.

För det första, handlingens propaganda. När människor ser att någonting händer, speciellt någonting som är bra och som knyter an till aktuella konflikter (i Danmark är hela Ungdomshuset/Christiania konflikten intimt knuten till en dansk regering som gör allt för att förborgerliga landet och privatisera de allmänningar som finns). Ungdomshusetrörelsen har inte byggts igenom att man delat ut 20 000 flygblad, eller att man gjort ett bra pressmeddelande, eller att man har sprejat "Ungdomshus nu!" på väggar på Nörrebro. Det har man också gjort, men det är inte det som är det viktiga. Man kan inte agera i ett politiskt vakuum, och hur många flygblad man än delar ut så kommer man inte ett jävla snäpp närmare revolutionen för det. Det är endast i relation till aktuella konflikter som sådant blir effektivt eller ens intressant att göra.

Rörelsen har byggts efterhand i ett dialektiskt samspel med propaganda och gatuaktioner. Konfrontativa aktioner har hållits, från gatuslagen för ungefär ett år sedan till G13-ockupationen som var ickevåld. Många tyckte inte om det, och många blev ganska arga. Även nordiska vänsterister som borde veta bättre gick ut och fördömde kravaller och aktioner. De kanske kan fråga sig själva hur rätt de nu hade när man nästan vunnit i Köpenhamn, och själva står man och stampar. Och de kanske även ska fråga sig varför man alltid är så pigg på att fördöma sten och flaskkastande när hundratals blir frihetsberövande, fångar blir torterade (brända med cigaretter i cellar, mm.), slagna med batong och dylikt.

Det viktiga med Ungdomshuset är att man byggt en rörelse och radikaliserat en hel generation i Köpenhamn. Man kommer tala om detta i ett decennium framåt, minst. Som Göteborgskravallerna, fast på ett positivt sätt. Det visar att rörelser byggs inte ur ingenting, det kräver faktiska konfliktytor och sedan handlingar som är meningsfulla att delta i. Det är bara lite till på vägen nu med två milstolpar framför oss.

Den första är "BlokR, G13 - del II" som är en simpel idé. En ny, massiv, konfrontativ icke-våldsdemonstration med målet att stänga in Köpenhamns politiker och inte släppa ut dem ur Rådhuset förrän de gett dem ett nytt Ungdomshus! Den andra är första mars, då man helt enkelt hotar med att jämna Köpenhamns centrala distrikt med marken om man inte fått ett Ungdomshus till då, ett år efter rivningen. Dessutom följer en rad jubileer, bland annat den 50:e torsdagsdemon (det har alltså varit en demo i veckan i nästan ett år då, med minst 500 deltagare i varje!).

Massaktionen som politisk metod och teori har bland annat utvecklats av Luxemburg, och det här är väl ändå någonting av en textbook example på just det. Den politiska praxis som Ungdomshusaktivisterna har utvecklat för tusentals människor är viktigare än huset. Det visar också på möjligheten och betydelsen av konfrontativa taktiker. Efter att den värsta mediastormen har passerat kommer någonting bli kvar. Rörelsen kommer växa, om man gör bra saker, och det är endast i handlingen som man blir reellt farlig och reellt mäktig. Nu har ett gäng äckliga krustpunkare i Köpenhamn gått från att ha varit lite tomtiga i ett socialt center som varit lite på dekis till att vara statens fiende nr. 1 och effektivt ha mobiliserat en generation unga Köpenhamnare till motstånd mot nordens värsta regering - och till på köpet utmana kapitalets logik i och med försvaret och utvidgningen av allmänningar. Inte så pjåkigt för några "jävla anarkister", eller?

Men hur som helst. Åk till BlokR, stäng in politikerna. Åk till jubileumet och var med på den 50:e veckoliga demon i rad. Åk till 1:a mars. Och kom sedan hem med råg i ryggen och börja tänk på hur man kan bygga en massrörelse på gatan och vilka hus vi borde ockupera för vår egen skull. Betänk att vissa kommer alltid hata oss, men att det enda sättet vi kan kämpa är på gatorna och det är det som är vår klass utrymme och styrka.

Ungdomshuset blir!

Nu har Köpenhamns borgare börjat backa. Det var inte en dag för sent. Alltså: det är bestämt att ett nytt Ungdomshus ska inrättas. Nu kommer vi dock få se hur Köpenhamns kommun försöker ge miljön ett mindre, sämre beläget och i allmänhet kassare ställe än gamla Ungeren. Men jag ska passa på att säga en sak nu när vi har kommit såhär långt: Ungdomshusets aktivister är hjältar. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att de skulle kunna ha demonstrationer varje vecka med flera hundra (tusentals ibland). Ockupationer, spelningar, festivaler. Allianser mellan kommunister och anarkister. Radikaliserandet av en hel generationer köpenhamnare.

Det politiska medvetandet går hand i hand med kampcyklerna. Hänger man bara i mötesrum och sysslar man bara med förhandlingar, då går radikalismen ner. Masskamp är vägen till politisk framgång och mognad bland folkflertalet. Ungdomshuset har gång efter annan bevisat sin mogenhet, disciplin och fantastiska kreativitet. Det här är ju också ett solklart bevis på hur dålig teorin om att bara göra accepterade, hellagliga saker är. Efterhand normaliserar man sina handlingar om man är tillräckligt många och håller på tillräckligt länge, sticker man aldrig ut huvudet och agerar man aldrig så dör man sakta av.

I alla fall: det här är inte över än. Det kommer bli fler köpenhamnsturer. Om inte annat så blir det det när vi åker till det nya Ungdomshuset för att ha segerfesten.

Aktion G13 - avslutande ord

Succesfuld aktion nu afsluttet
Efter at have besat Grøndalsvænge Allé 13 i nogle timer erklærer Aktion G13 nu aktionen for afsluttet. Troels fra G13 siger:

- Dagen idag var en kæmpe succes. Vi har som ungdomshusbevægelse vist hvor stærke vi er når vi står sammen, og vi opfyldte vores mål om at besætte stedet. Vi har holdt os til det vi har planlagt, på trods af massiv brutalitet fra politiets side.

- Ritt Bjerregaard står med et stort forklaringsproblem. Hun har meldt ud at hun ønsker dialog, hvilket vi har accepteret, men når hun ikke gør noget for at forhindre politiets voldsomme angreb på en ikke-voldelig demonstration, synes vi det er meget tvetydige signaler hun sender. Det er kommunens hus og det er Ritts ansvar..

Selvom aktionen er afsluttet kan pressegruppen stadig kontaktes på 50 28 22 50

Det här är det enda jag tänker skriva idag. Lite behöver läggas till, förutom att finger-taktiken inte är så välanpassad till stadsmiljö, att vi inte lyckades hålla huset men att vi har vunnit en kraftig strategisk och organisatorisk seger. Vi har i stort, som pressmeddelandet anger, gjort det vi skulle göra.

Ungdomshuset.

motkraftIdag är det tanken att G13, ett massivt konfrontativt ickevålds projekt ska gå av stapeln i Köpenhamn. Vi kan redan tänka oss vad som kommer skrivas. Därför vill jag uppmana alla att läsa och skita i DN/Sydsvenskan/borgarblaska #52. Nu har vi bara att hoppas att det här går bra.

Intet Glemt - Intet Tilgivet!

Det finns ingenting i den politiska verkligheten som imponerar mig så mycket som köpenhamns ungdomars outtröttliga kamp för att återfå ett Ungdomshus. Hela sommaren har man hållit kampanjen "summer of 69" med dessa eviga torsdagsdemos, tillfälliga ockupationer och aktioner över hela Köpenhamn. Överallt i Danmark och delar av södra Sverige kan man se "69" för det vägnumret där Ungeren låg spreyat. Skulle jag själv pallat med att hålla igång som de har gjort? Högst tveksamt!

Att vara såhär aktiva i och med den repression som den alltmer reaktionära danska staten har satt in med miljoner och åter miljoner i budget, terrorstyrkor, tårgas och våld är ingenting mindre än otroligt och fantastiskt.

Folklighet och öppenhet har varit ledord i kampanjen, vad än värdelösa blaskor som Sydsvenskan försöker ljuga ihopa. Nu så går det vidare i samma ledord med taktik från G8-mötet i Rostock. Aktion G13, som det heter, går av stapeln den 6:e oktober i Köpenhamn med defensiva massblockader som huvudsaklig taktik. Alla ska kunna delta och man har påbörjat ett massivt tränings- och mobiliseringsarbete för det.

Kom en och kom alla till Köpenhamn den 6:e. Att skapa fristäder, och att mobilisera folk i massaktioner är båda sinnessjukt viktiga händelser. Faktumet att man lyckats hålla en solidaritetsrörelse med ansenligt allmänt stöd levande så länge är fantastiskt. Att kampen dessutom är direkt politisk och riktad mot en av de värsta reaktionära regeringarna i Europa gör det inte sämre för det.

(Akta er bara för de politiska extremister i blått som bara är där för att spöa folk)

Ungdomshuset: It begins and it ends.

Ungdomshuset is being razed to the ground. It is a dark day for the progressives of Europe as one of the last houses of it's kind is being torn down. But yet, even in all this, there have been some amounts of hope. Thousands have been protesting in broad, popular movements. International solidarity actions have appeared everywhere, as far as Istanbul and New Zealand.

The tragedy is made a little deeper as the 8th of March, International Women's Day, approaches. The International Women's Conference 1910 that decided to hold it was held at Ungdomshuset, then Folkets Hus. Alexandra Kollontaj stayed there, as did Rosa Luxembourg and even Lenin. Now, a small Christian sect is destroying all of that.

But we will see. The activists have gained large amounts of valuable experience and have broad support in Denmark and Copenhagen. They also have some substantial monetary assets now. Perhaps there will be a new Ungdomshuset, somewhere at least. As a last note, I would like to briefly put your attention to the fact that 600 have been arrested, many in an incredibly arbitrary manner. Activists have been beaten, jailed and sent back to their home countries without anything more than suspicion from the Danish police. During the last demo, 20 police vans were posted around the peaceful demonstration, together with three military helicopters in the air. You can read more about this from Ungdomshuset site or from Motkraft.

Et, to, tre, fyr - Ungdomshuset är och blir!

Ungdomshuset is being evicted.

Ungdomshuset, the Danish collective is being assaulted by the police at last. It's been a long, hard struggle, and it is not over yet. Read more on their homepage and on the Danish Motkraft site. As I understand it, demonstrations are being organized and one is taking place right now with riots spreading. It is not over yet, Ungdomshuset blir!