Dags för lite jävla maffiametoder.

Jag blir så in i helvete FÖRBANNAD! Inte nog med att satans google öppnar all ens relevanta info till CIA och andra "säkerhets"organisationer, utan de har även satans reklam som dyker upp på gmail! Som till på köpet kommer det från de här jävla svartfötterna! Kolla in det här.

Är det någon som kommer ihåg när RF åkte ut för att spexa till det med vem-det-nu-var? Jag uppmanar inte till maffiametoder, men ibland kanske ett hästhuvud (gjort i papier-maché kanske? - låt oss tänka på den stackars pållen) i sängen hos de här förbannade äcklen hade varit en bra idé. Det eller att ge dem en offer they can't refuse.




T.h: Anton Nilsson: Do-it-yourself fackförhandlingens mästare

Tyvärr inget learning by doing.

Näst efter polis verkar journalist vara det värsta man kan vara. Inte för att det i sig är så dåligt, utan snarare för att det lovar så mycket och ger så lite. När jag var mindre ville jag gärna vara journalist, men efter för mycket kontakt med press på det ena eller det andra sättet kan man inte annat än känna sig lite äcklad varje gång man läser tidningen.

Jag är säker på att det finns många välmenande journalister och andra pressagenter, och många av dem söker sig säkert till yrket på grund utav någon form utav samhällskritiska uppfattningar och en vilja att utleva de. Men här i världen är det tyvärr inte så förtroendevalda ombudsmän och politiker alltid perfekt fungerande, brandmän räddar inte katter ur träd och journalister berättar inte sanningen.

Klart är att man kan se saker och ting från olika håll och kanter, och det finns olika samband man kan göra som vittnar om en eller annan ideologisk övertygelse. För att överhuvudtaget förstå propagandismen som media i allmänhet ägnar sig åt är det nödvändigt att förstå koncepten med narrativ och Gramscis små- respektive storintellektuella. Man berättar historier, inte avbilder eller återsamlingar av det som skett. Det är vad folk anknyter till, och det är vad man producerar och reproducerar igenom en filtreringsprocess av samhällets ideologi och de ideologer som producerar den ideologin.

Ett exempel är självklart vänstern, som konstant utmålas antingen som en flummig hippievänster från 60-talet vars solidariet ungefär betyder kärlek och Jesuslik självuppoffring eller icke-ideologisk extremistiskt våld från individer och grupper som lika gärna kunde slagits på fotbollsmatcher eller med SMR-loggan på jackan istället för RF:s. Detta i sin tur formar både allmänheten och oss, och den invecklade ideologiska proceduren försätts i praxis.

Så det jag skulle komma till var helt enkelt att det var lite synd att det inte fanns en chans för journalistförbundet att gå ut i en storstrejk och kanske lära sig ett och annat om maffiametoder. Om hur vanliga människor patrullerar sina arbetsplatser, om kampen på golvet, om att kämpa för sin rätt. Det kanske ett journalistförbund som självupptaget bygger på idén om maffiametoder skulle behöva lära sig.